Inget köttfritt NORDIWA 2013

Igår började den trettonde Nordiska avloppskonferensen (NORDIWA 2013). Detta år hålls konferensen i Malmö. Gott!  327 personer är anmälda, och det är rekord för NORDIWA. Konferensen pågår tills på torsdag då eftermiddagen innebär studiebesök, bl a till Sjölunda avloppsreningsverk.

Efter lunch påbörjades konferensen med ett par keynote speak och därefter kom två sessioner som behandlade klimatpåverkan och -anpassning respektive managementfrågor. På kvällen var det först en ”workshop” om innovation inom vattensektorn och därefter en mottagning på Malmös rådhus med buffé och utdelning av Peter Stahres stipendium. Tyvärr uppfattade jag inte namnet på den norska som fick stipendiet i år.

Dagen handlade mycket om dagvattenhantering. Översvämningar vid kraftiga regn kostar mycket för samhället. Lyfta upp vattnet i dagen och fördröja kräver gemensam planering av många aktörer. Krav på rening av dagvattnet kommer att ställa många nya krav på utformning av lösningarna. VA SYD bekände bristande underhåll av sina dagvattenlösningar, via Kristina Hall och Marianne Beckman, som visade upp exempel på igenväxta dammar. Bra att någon erkänner och kommer till insikt om att bristande underhåll råder hos sin verksamhet, VA SYD är nog inte ensamma om det!!

Svenskt Vattens avgående VD, Lena Söderberg, var en av flera som hälsade konferensdeltagarna välkomna igår. 

Hallvard Ødegaard var en av de inbjudna talarna, och han gjorde det bra som vanligt. Han hade gjort en intressant genomgång och jämförelse av avloppsvattenhantering i de nordiska länderna.  Överraskande siffror:

·         10 m ledningsnät/person var en siffra som gällde i alla länder

·         52 % av avloppsslammet i Danmark går till jordbruket, jag trodde de brände mycket av sitt slam, men det är väl bara de stora verken i Köpenhamn som gör det då.

Ødegaard höll också ett mycket intressant föredrag om innovation på innovationsworkshopen. Bl a berättade han att entusiasm är viktigare än pengar för få fram en innovation. Lite komiskt var att Svenskt Vattens Daniel Hellström påpekade i efterhand att Vinnova har pengar över som de vill bli av med.  Använd dem till annat om det inte finns idéer säger jag, satsa pengarna på att utbilda ingenjörer vetja! Ødegaard påpekade också att en innovation inte föds av enskilda personer utan av samarbeten, att innovation står för ”a primarily conceptual change” och att acceptansen för risktagande är en förutsättning för att bra idéer ska kunna slå igenom.

Vidare berättade Mari från Viikinmäki avloppsreningsverk i Helsingfors att deras kontinuerliga mätningar av lustgasemissioner under ett år från verket , som är insprängt i verket, hade avslöjat utsläpp som motsvarar 2,7 % av inkommande mängd kväve. Dock blev det ingen djuplodande analys/korrelation med driftdata presenterad, kommer det senare tro? De har i a f köpt in en FTIR-mätare så de mäter kontinuerligt utsläppen, så troligen får vi se mer resultat framöver.

IWA:s Tom Williams (Programmes Director) var också en av de inledande talarna. Han berättade om IWA:s organisation/verksamhet och de möjligheter alla inom vattensektorn har inom IWA:s verksamhet. Det var ett nyttigt föredrag tycker jag!

Trist med första dagen var dock att det bl a oxkött serverades på kvällens mottagning. Det lilla upprop om ett Köttfritt NORDIWA2013 som vi fick 38 personer att skriva på (varav de allra flesta är på plats på konferensen) lyckades alltså inte. Fisk serverades till lunch, vilket ju också är kött. VA-branschen kan inte prata om hållbarhet om den serverar kött på sin events. Det är inte trovärdigt. Vi kan ändå glädjas åt att Danmark meddelade härom veckan att de rekommenderar sina medborgare att minska sin köttkonsumtion.
 

Kissar du i duschen?

Gulvatten, brunvatten, svartvatten, beigevatten, ljust gråvatten, mörkt gråvatten och vitvatten. Ja, källsorterande avloppssystem och decentraliserad avloppsvattenrening är det jag har gått runt och funderat på under sommaren och stora delar av våren. Samtidigt tuffar Manammoxpiloten på. Kvävet direkt till åkern vs avskiljning av kvävet till luften och sedan fixera det igen via kvävefixerande grödor eller Haber-Bosch. 

Håkan Jönsson, en känd svensk guru inom källsorterande avloppssystem, föredrar dock uttryck som urin (gulvatten exklusive spolvatten), fekalier (brunvatten exklusive spolvatten), klosettvatten (svartvatten) och BDT-vatten (gråvatten). 

Jag har börjat sortera min urin hemma. Här ser ni lagringsdunken (60 l) och 0,5 litersflaskan för mellanlagring på min toa. Jag samlar inte allt (är ju iväg på dagarna), men försöker få med morgonkisset. (Jag har en dunk på jobbet också.) Ni ser att den är lite tömd också (utfällningar syns tydligt på dunkens väggar, troligen ren struvit). Jag har tappat den till familjens odling ett par gånger i sommar.

Missade ni DN-debatt-debatten förra året gällande debattartikeln ”Återvinn fler näringsämnen än fosfor i avloppsvattnet” av bl a Håkan och Johan Rockström? Läs debattartikeln, och läs svaren och slutrepliken vetja.

Jag hoppas att få jobba mer med källsorterande avlopp framöver men jag lägger redan lite tid på det på jobbet för närvarande i mitt femtioprocentiga fouande. Jag tänkte dela med mig av några rätt kul fakta gällande sortering:

• I västvärlden har vi en energianvändning som är större än 5000 W/person, COD-innehållet i avloppsvattnet är ca 23 W/person (Rittmann, 2013), inte mkt alltså att hurra över energimässigt i samhället även om energianvändningen t ex skulle halveras.
• Varmvattenanvändningen är på ca 110 W/person (Hofman et al., 2011) , betydligt mer finns att tjäna på att minska varmvattenförbrukningen och värmeväxla avloppsvattnet än att producera biogas ur avloppsvattnet alltså.
• COD-innehållet i avloppsvattnet fördelar sig som följer: urin 11 %, fekalier 31 %, papper 8 % och BDT-vatten 50 % (Friedler et al., 2013). Svartvattenrötning tar bara hälften av COD:n i avloppet!
• Urinet innehåller nästan 80 % av kvävet, nästan 60 % av fosforn och nästan 60 % av kaliumet i avloppsvattnet (Jönsson et al., 2005) . Se även mitt blogginlägg om vad som händer på avloppsreningsverket om man bara satsar på urinsortering.
• Kvävets värde i toalettavloppet är betydligt större än fosforns (Jönsson et al., 2012).
• Mängden kväve, fosfor och kalium motsvarar så mycket som 20 %, 50 % och 55 % av mängderna av dessa ämnen i mineralgödseln såld i Sverige (Jönsson et al., 2012).
• Växttillgängligheten av kvävet och fosforn är högre i toaavlopp än i avloppsslam.
• Inom EU-projektet Value from Urine körs en mikrobiell bränslecell för utvinning av elenergi ur urinet.
• Varför inte satsa på källsorterande avloppssystem när miljonprogrammen rustas upp?

  

Boktips inför hösten! Jag läste denna bok, som gavs ut i början av detta år, nu i somras. Source Separation and Decentralization for Wastewater Management, editerad av Tove A. Larsen, Kai M. Udert och Judit Lienert. Det roliga är att jag satt i jämte Udert på en konferens för 5 år sedan nu, och jag förstod aldrig varför han skulle jobba med nitrifikation av urin. Nu vet jag…. 

Biofilm i Paris - dag 1

Första dagen på IWA:s 9^th International Conference on Biofilm Reactors i Paris är över. Den inleddes med lite klubben för inbördes beundran när ordföranden för IWA:s Biofilm Specialist Group, Zbigniew Lewandowski tackades av efter 8 år på posten utav de andra nyckelfigurerna i gruppen, Mark van Loosdrecht, Ebenhard Morgenroth (efterträdare) och Bruce E. Rittmann.

Därefter var det dags för två keynote-tal. Den ena handlade om den nyutvecklade CFIC-konfigurationen. CFIC står för Constant Flow Intermittent Cleaning, och består av en reaktor med mycket hög fyllnadsgrad av rörliga bärare som inte direkt rör på sig vid normal drift, utan spolas snarare av vid renspolningen varpå också spolvattnet tas om hand om separat. I en MBBR skavs ju överskottslammet av successivt.

Den andra keynoten handlade om en uppgradering av Biostyr-processen, sk Biostyr DUO. En Biostyrbassäng har en expansionsvolym i botten för att bädden ska kunna expandera när den backspolas. I denna volym har nu Veolia, som säljer processlösningen, i Biostyr DUO placerat in K5-bärare för att på så sätt kunna öka COD-belastningen på Biostyren.

Därefter flöt dagen på med olika föredrag, och trevliga diskussioner med gamla och nya ansikten under rasterna och på lunchen. Ett stort minus dock till huvudarrangören Veolia som inte lyckats skaka fram veganlunch. Vi får se hur det blir på konferensmiddagen imorgon.

Denna dag var kanske den minst intressanta dagen (för mig) på papperet, men två föredrag till är värda att nämna kort. En företrädare för CARISMO (CArbon IS MOney), ett spännande projekt i Berlin, berättade om försök med en aerob MBBR före förfiltrering med skivfilter för att maximera extraktionen av COD till biogasproduktionen. Dessutom gjorde ju härliga Maria Piculell, industridoktorand på AnoxKaldnes vid VA-teknik på LTH sin internationella debut, en mkt bra sådan, genom att berätta och diskutera om den suspenderade biomassans roll i en MBBR samt om vad hon har på gång framöver.     

ARV för avloppsreningsverk och DVV för dricksvattenverk?

I samhället och i texter i VA-branschen stöter jag på ordet reningsverk. Jag undrar ofta om allmänheten fattar att det oftast är avloppsreningsverk vi menar då, eller om folk tror att det är dricksvattenverk det handlar om. Dricksvattenverken kallas ofta vattenverk. En googling på dricksvattenverk ger betydligt färre träffar än vattenverk.

En del avloppsreningsverk slänger sig ofta med enbart verket, såsom Ryaverket, Käppalaverket m fl, men det är kanske bara inför branschfolk som vet att dessa är avloppsreningsverk.

Ofta undrar också folk om man kan dricka vattnet som vi har renat på avloppsreningsverket, vilket man tror än mer om vi bara kallar avloppsreningsverken för reningsverk. Min rekommendation: Drick inte vattnet!!

Min rekommendation är också att vi i VA-branschen använder oss av ordet avloppsreningsverk istället för reningsverk för att förhindra eventuella missförstånd. Avloppsreningsverk är ju dock ett långt ord, så jag tycker att vi inom branschen ska använda oss mer av förkortningen ARV (AvloppsReningsVerk), precis som man på engelska använder sig av WWTP (WasteWater Treatment Plant).

När det gäller dricksvattenverken, så tycker jag att man borde använda sig av just dricksvattenverk som ord, snarare än vattenverk, då vi i ett vattenhushållande samhälle kan ha flera olika fraktioner av vatten med olika kvalitet som vi använder dagligen och som behandlas vid olika typer av anläggningar/verk. För vattenverk används ofta förkortningen VV (VattenVerk), men för dricksvattenverk skulle väl då förkortningen DVV (DricksVattenVerk) användas. DVV hittar jag inte som förkortning på Google, och är måhända omständigt. Men vilket är alternativet?

(O)hållbar lösning? Gulvatten (urin) är kanske en avloppsfraktion vi kommer att hantera i VA-branschen i framtiden?  

Det har inte blivit så mycket bloggande på senaste tiden då schemat har varit fullsprängt. Nu till sommaren hoppas jag dock få lite mer tid. Våren har handlat om mkt meckande med Manammoxpiloten på Sjölunda (måndagen den 3 juni drar vi på BOD-reducerat vatten!), research och brainstorming kring avloppsfraktionering (ska nya stadsdelar avloppsfraktionera?), implementering och nyutveckling av databearbetningsverktyget eWASTE (lite utav en lansering på NORDIWA 2013), slutförande av kolfoten via ett SVU-projekt, engagemang som tränare för Linero IF:s P06-lag och sist men inte minst en hel del jobb med OKEJ (Odla Kollektivt, Ekologiskt Jordbruk) och dess 600 m² stora åker (jag ska skriva mer om det sistnämnda på bloggen framöver).

Idag drar jag dock till Paris för IWA:s nionde internationella konferens med fokus på biofilmsreaktorer. Jag ska vara ”co-chair” på en session som handlar om Anammox. ”Min” professor, Jes la Cour Jansen är huvudchair. Självklart tar jag tåget ned. Kl. 18:46 från Köpenhamn går nattåget idag till Köln, där jag är framme kl. 06:14 imorgon bitti. Sen är det snabbtåg till Paris, där jag är framme kl. 09:59. 

Antar du utmaningen? – VA-Sverige tar tåget till och från IWA World Water Congress & Exhibition i Lissabon 2014

Cirka 30 svenskar flög till andra sidan jordklotet förra året till IWA:s världsvattenkonferens i Busan, Sydkorea. Nästa världsvattenkonferens är i Lissabon nästa år (2014). Nu är det dags att visa att Sverige är ett föregångsland. Jag startar härmed ett litet upprop!

Om du överväger att åka till IWA:s World Water Congress & Exhibition i Lissabon 2014 – låt oss ta tåget ned.

VA-Sverige tar tåget till och från Lissabon!

Flygets klimatpåverkan står idag för en relativt liten del av klimatpåverkan, dock så är det ju så att det är en mindre del av världens befolkning (den rika delen) som reser med flyg. Dessutom ökar flygandet, t ex så åker idag 300 000 svenskar/år till Thailand. En resa till Thailand motsvarar ca 3 ton CO₂/person, vilket ska jämföras med de drygt 10 ton CO₂/person som beräknas vara svenskens klimatpåverkan.

Vattentjänstföretagen profilerar sig ofta som miljöföretag. På ett sådant företag tycker jag att det är självklart att all mat som företaget bjuder på är ekologisk, närodlad och vegansk, att persontransporterna sker så långt som möjligt med kollektivtrafik och att förnybar el och värme används. Ni kanske känner till de tre B:ena, Bilen, Biffen och Bostaden.

Vissa vattentjänstföretag övervägde alltså att åka hela vägen till Sydkorea förra året. De utsläpp som det förorsakade tyckte företagen var ok. Det kanske inte dessa utsläpp i sig som är det viktiga. Utan de signaler som skickas till allas omgivning, att just det hela genomfördes, det var ok att åka till andra sidan halvklotet för att presentera sina studier, mingla och skaffa sig nya erfarenheter/kontakter. Åkte hen dit för att göra det, är det ok mig för att åka till Thailand på semester kan vissa tycka.

Jaja, nästa år har i a f VA-Sverige chansen att gå i bräschen genom att visa Sverige och världen att vi visst bryr oss. Låt oss annonsera och uppmärksamma (nationellt och internationellt) att ”VA-Sverige tar tåget till Lissabon”.

Sen ska ju en inte bara resa för resans skull. Att transportera sig kostar alltid i energianvändning. Liksom propagerandet för köttfri måndag, vilket borde uppgraderas till köttmåndag, kanske vi borde propagera transporttisdag. Kolla förresten in Facebook-gruppen Distansarbeta mera.

Paul McCartney stödjer Köttfri Måndag-kampanjen.

Vilka åker på IWA:s världskonferens då? Jag har aldrig varit på någon själv, men jag kan tänka mig att det ofta rör sig om utrednings- och processingenjörer från de stora VA-verken och forskare från universiteten som oftast har egna muntliga presentationer, folk från de privata företagen inom branschen, men också politiker och en del chefer från VA-verken. Själv hoppas jag på att få presentera de första resultaten från Manammoxprojektet på Sjölunda.

Resan ner och hem går med två nattåg i vardera riktningen + lite andra tåg. Vi lär känna varandra på tåget genom speeddejting, quiz i kupélag, men vi får också tid för diskussioner och presentationer. 

Jag åkte tåg ned till Santiago de Compostela på IWA-konferens i fjol. Jag gör det för våra barns framtid.

 

Ostronfångaren kommer med våren samtidigt sker metanemissioner på avloppsledningsnätet

Idag kom den, våren, till Sjölunda avloppsreningsverk. För mig kommer våren till Sjölunda när strandskatan (eng. Oystercatcher) återigen ropar ut sitt ”kubik” åt allt och alla på verket. Den kom nog i natt, igår var den inte här. Dock var vinterärlan, forsärlan, kvar även idag. Den dröjer sig nog kvar ett par veckor till. Det brukar hålla till två-tre stycken här hela vintrarna. De brukar komma i oktober. Sedan en vecka tillbaka märker jag också av att grågässen börjar dyka upp, två och två, ute på verkets gräsmattor. När jag hörde strandskatan idag, kollade jag även in skrattmåsarna, de börjar få allt fler bruna fjädrar på huvudet. Härligt! Våren här!! Inga bakslag nu……

Något som kanske inte är lika härligt är tanken på vad svinnet av COD på avlopps-ledningsnätet. Försvinner det som koldioxid eller metan? Att metanbildning på avlopps-ledningsnätet är outforskat, speciellt för kalla klimat och självfallsledningar, har vi uppmärksammat här på bloggen. VA SYD i samarbete med LTH och Catalan Institute for Water Research (ICRA) har genomfört ett exjobb för att studera just metanbildning på avloppsledningsnätet i Malmö. Malin Isgren och Patrick Mårtensson redovisar sitt exjobb den 18 mars på Kemicentrum på LTH.

Det är värt att notera att metanbildning inte nämns alls i SVU-rapporten Matavfallskvarnar – Långtidseffekter på ledningsnät från ifjol.



Manammox - det rullar på

Hur går det då med Manammoxprojektet på Sjölunda? Det går bra, helt enligt planerna. Rejektvattenpiloten är igång sedan fyra månader tillbaka. Kvävereduktionen ligger kring 3 g N/(m² * d) med dryga 80 % kvävereduktion och dryga 90 % ammoniumoxidation. Piloten driftas med kontinuerlig luftning med syrehalter som har varierat lite på grund av att syregivaren driver lite (trots automatisk renblåsning) när den inte har torkats av manuellt, så syret har nog varierat mellan 1-2,5 mg O₂/l trots att börvärdet har varit 1-1,5 mg O₂/l. Ympen från Syvab innehöll en del nitritoxiderare som dock försvann efter cirka en månad.

Processmässigt har det hela känts väldigt smidigt. Dock har det varit en del problem med stopp i de väldigt små rör som vi pumpar rejektet i. Vi har dock installerat en sil och en del rördragningar har vi gjort större. Dock återstår problemen med att flödesmätaren kloggar igen ibland, lösningen får bli att automatiskt rengöra rören med tryckluft ibland. Det är tur att vi kör med konstant flöde och att jag kan mäta flödet manuellt.

Nu ska jag testa att styra luftningen med pH-börvärde i stället för med syrebörvärde. Jag tror inte jag har sett någon göra det tidigare. DEMON kör ju med pH-styrd intermittent luftning. Vi får se hur det går.

Byggandet av huvudströmspiloten är i slutfasen, och jag hoppas den är i drift i början av april. För den som är sugen att kolla på piloten, kommer chansen att erbjudas under NORDIWA-konferensen i Malmö i 8-10 oktober i år. Förresten så hörde jag att hela 147 abstracts har skickats in till konferensen!

First Aid Kits Emmylou är bara helt fantastisk, jag tröttnar aldrig, inte bara för att videon innehåller bilder från Kalifornien med dess fantastiska Joshua Trees. Jag har varit där och sett dessa märkligt härliga ”skogar” av dessa träd i ökenlandskap. Tyvärr hotas träden att dö ut på grund av klimatförändringarna. 

Tre nya professorer inom VA i Göteborg!

Lena Blom håller föredrag

 Idag var jag på tre introduktionsföreläsningar för tre nya professorer på Chalmers i Göteborg. Först ut var Dr. Lena Blom som blir adjungerad professor i hållbara vatten- och avloppssystem som pratade om VA-systemet i Göteborg och de kretslopp som finns i och omkring staden. Lena jobbar just nu den nya nämnden Kretslopp och vatten i Göteborg och ingår i den strategiska samordningsgruppen där. Denna första föreläsning hade det bredaste perspektivet.

Näst ut var Dr. Ann Mattsson som nu är chef för utveckling, kvalitet och miljö på Gryaab och som blir adjungerad professor i vattenreningsteknik. Ann berättade med inlevelse om vad för bra samarbeten som har gjorts mellan Gryaab/kommuner, akademin och industrin och vad som behöver göras framöver. Att både detaljkunskap och överblick är viktigt var ett budskap som fördes fram väl. 

Professor Greg Morrison på avdelningen för Vatten Miljö Teknik introducerar Ann Mattsson

Sist ut på denna delen av förmiddagen var Dr. Britt-Marie Wilén som blir biträdande professor i avloppsreningsteknik och som nu är docent vid avdelningen för Vatten, Miljö och Teknik på Chalmers. Britt-Marie hade en smalare del av avloppsvattenreningsteknik och pratade om de pågående projekten på hennes grupp och gav publiken en del detaljer om hur det jobbas och med vad.

Paneldebatt

När de tre nya professorerna hållt sina föredrag var det dags för paneldebatt där även Lena Söderberg, VD Svenskt Vatten och Ronnie Ljungh, stadssekreterare (MP) och ordförande i Kretslopp och vattennämnden i Göteborg deltog.

De gemensamma framtida utmaningarna diskuterades ur ett samhällsperspektiv och Lena Söderberg sa bland annat att hon ser tre områden som det behövs fokuseras inom: Att reinvestera i nuvarande VA-system var det första, det andra var klimatanpassa VA-systemen och det tredje att öka kunskapen om kemikalier, oönskade ämnen virus mm i VA-systemen. De två senare kräver dock även åtgärder någon annanstans i systemet. Lena sa också att ett arbete pågår där regeringen har gett den parlamentariska miljömålsberedningen i uppdrag att till juni 2014 ta fram ett förslag till en strategi för en sammanhållen och hållbar vattenpolitik.

Ronny Ljungh berättade om när Göteborg gått före och förbjöd Bisfenol A i kvitton i stadens verksamheter i Göteborg och undrade hur halterna hade ändrats i avloppsvattnet sedan dess? Det finns numera ett nationellt beslut om förbud mot Bisfenol A men det riktar sig enbart till produkter avsedda för barn mellan 0-3 år.

Efter avslutad paneldebatt var det mingel-lunch och blomutdelning och fotografering med dagens huvudpersoner leendes ikapp. Helt klart en mycket trevlig tillställning!

Blomsterutdelning

Toalettstrejk!

Matt Damon toalettstrejkar för att få upp fokus för vatten och sanitetsfrågor! Ganska kul ”presskonferens” kan ses här och kampanjen kan följas på hemsidan http://strikewithme.org/.  Det kommer pågå fram till och med FNs Världsvattendag som är den 23 mars. Dagen instiftades 1993 av FN:s generalförsamling efter ett initiativ vid FN:s miljökonferens i Rio år. På hemsidan kan man se och ladda hem en väldigt informativ (och dyster) visualisering ”infographic”.

I Sverige ska Världsvattendagen också uppmärksammas, men än så länge verkar det inte vara så många aktiviteter på gång enligt hemsidan.

Om nån missade det så var det alla hjärtans dag igår, bloggen 2050 skriver att kärlek är klimatsmart och the New York Times konstaterar ”wastewater is for lovers”! Med det blir det trevlig helg!

Gamla och nya rävar på VA-teknik Södras visionsseminarium

Nyss hemkommen från visionsseminarium med VA-teknik Södra på vackra Örenäs Slott utanför Glumslöv i Skåne så har motivationen fått ordentlig fart! VA-teknik Södra är ett projektprogram för stärkande av forskning, utveckling och utbildning inom vattenförsörjnings- och avloppstekniken i södra Sverige med fokus på avancerad avloppsvattenrening. Programmet påbörjades 1 september 2009. Nu är programmet inne i andra fasen och kärnan består av LTH, VA SYD, NSVA, Gryaab och Chalmers men även andra företag är knutna till programmet. Vi fick en rykande färsk aktivitetsrapport för september 2011-augusti 2012, den kommer förhoppningsvis snart att läggas ut på hemsidan.

De industridoktorander som just nu är verksamma inom VA-teknik Södra är

• Tobias Hey på VA SYD som jobbar med optimal utnyttjande av inkommande kol till avloppsreningsverk. 
• Janne Väänänen på Hydrotech som i sitt doktorandprojekt utvärderar möjligheterna att använda skiv- och trumfilter i befintliga avloppsreningsanläggningar för att förbättra reningsgraden och för att öka driftsäkerheten.
• Maria Piculell på AnoxKaldnes som undersöker bärarens roll i MBBR-processer, genom att utvärdera reduktionseffektiviteten av kväve och organiska föroreningar samt syreöverföringen i olika MBBR-konfigurationer. 
• Filip Nilsson på Primozone som undersöker möjligheterna att använda ozon inom avloppsvattenrening för att bekämpa filementbildande bakterier, minska mängden överskottslam och öka biogasproduktionen.
• Fredrik Stenström på VA-Ingenjörerna som arbetar med utvärdering av rejektvattetprocesser för fullskale applikationer.

 Under dagarna har det varit mycket nätverkande och idégenererande. Vi testade att kicka igång mötet med cafémodellen, där vi var i mindre grupper som diskuterade och sen efter 6 minuter byttes grupperna när en klocka ringde, vilket gjordes ett antal gånger, effektivt minglande! Även ”walk and talk” hanns med där vi promenerade och diskuterade vad vi tycker är viktigast att jobba med inom VA-teknik Södra. De tre stora teman under dagarna var F&U, kommunikation och utbildning. Vi fick exempel på hur många man når ut till via Facebook, LinkedIn och Twitter vilket ledde till att jag nu registrerat mig på Twitter och spenderat ca 45 min runtklickande på coola personers Tweets, vilka jag ska följa med intresse! (Ett tips är att följa Daniel Hellström på SVU som är ganska bra på att uppdatera vad som händer just nu). Det kommer även snart att kommuniceras via VA-teknik Södras nya hemsida här – håll utkik!

Temat F&U diskuterades livligt och jag gör ingen ansats att återge det här, men ord som jag uppfattade nämndes flera gånger var helhet, system och samarbete. Eftersom både LTH och Chalmers var på plats så diskuterades också utbildningsaspekten flitigt, en stor fråga var hur vi lockar fler till branschen? Kanske genom att synas mer trodde en del och att hotta upp yrket, byta namn från VA till nåt mer flashigt och välja sina slogans trodde andra. 

Tack Karin och Jes på LTH för ett bra arrangerat seminarium!

ps. Jag tycker det kan vara trevligt med gamla rävar i branschen – idag fick jag dock syn på en ny!

Urinsortering i nybyggda stadsdelar - ett sätt att öka den befintliga kväverenande kapaciteten i avloppsreningsverket

Innan kvävekraven på avloppsreningsverken kom så avskiljdes kvävet enbart genom försedimentering och assimilation. Mängden kväve avskiljt via assimilation (celltillväxt) beror på BOD-belastningen (BOD/N-kvoten) och slamålder. Det sistnämnda bestämmer hur mycket av den assimilerade kvävet som löses ut igen genom mineralisering i aktivtslamanläggningen (se nedanstående figur som är modifierad ifrån EPA (2010) och Ekama (2011). 

Humanurin bidrar med ca 80 % av kvävet och ca 50 % av fosforn i kommunalt avloppsvatten. Sorterar vi ut urinet, t ex vid nybyggnation av större stadsdelar, kan vi öka mängden avskiljt kväve genom assimilation eftersom den mesta av COD:n kommer med bajsvattnet (enbart ca 7 % av COD:n i urinet). Dessutom kan vi erhålla mer kolkälla till denitrifikationen och ca 15 % mindre flöde. Mer kväve i biomassan innebär mindre luftbehov för nitrifikation och mer kväve i slammet. Den befintliga kvävereducerande kapaciteten på reningsverket kan alltså öka, men en måste tänka på att flödet ändå ökar med nyinkopplingar.

Frågan är om nybyggnation av lokal anaerob svartvattenrening för biogasproduktion någonsin kan slå ut vinsten med att urinseparera och får utökad kapacitet i befintlig aerobt avloppsreningsverk. Jag tror inte det. Men jag har inte heller orkat räkna mig igenom hela exemplet (ännu).

Mer kväve i slammet vill vi ju ha för att förbättra slammets näringsinnehåll och öka mängden kväve som vi recirkulerar till jordbruket. Separerar vi urinet, tar vi ju hand om en större andel av kvävet direkt istället för att sända upp det i luften igen och sedan fixera det igen i den energiintensiva Haber-Bosch-processen. Håkan Jönsson på SLU är en ivrig och trevlig förespråkare för urinseparering, och menar på att det växttillgängliga kvävet i toavattnet är fyra gånger mer värt (i pengar) än fosfor och kaliumet 40 % mer värt än fosforn. Dessutom kan tillverkningsutsläppen av växthusgaser minska med ca 65 gånger så mycket om vi ta tillvara på kvävet jämfört med fosforn exklusive lustgasutsläpp p g a avloppsvattenrening och utsläpp till recipienten.