VA-verken! Kommunicera de verkliga problemen - varmvattenförbrukning, köttkonsumtion och slängd mat

VA-verken borde inrikta sin externa kommunikation på de mest betydelsefulla VA-relaterade resurs- och exergislösande aktiviteterna: varmvattenförbrukningen, köttkonsumtionen och den slängda maten!

I hela VA-systemet åtgår mest energi åt att värma vårt dricksvatten till varmvatten. Uppvärmningen av vattnet kräver ca 14 gånger mer energi än driften utav hela vår VA-anläggning (Olsson 2009; Hofman et al., 2011). Idag sker mycket extern kommunikation gällande biogasproduktionen vid våra VA-anläggningar och utav vårt matavfall. Det bör då påpekas att vår biogasproduktion vid avloppsreningsverken inte ens täcker energibehovet vid våra verk (i de allra, allra flesta fall idag) och att rötningen av matavfallet ger en mindre mängd biogas än vad som redan produceras vid reningsverken. Dock kan en minskning utav varmvattenanvändningen ge en betydligt snabbare, effektivare och större minskning utav energianvändningen i samhället.

Köttkonsumtionen har ökat med över 40 % sedan år 1990 i Sverige. Proteininnehållet i kött är högt och proteiner innehåller mycket kväve. Proteinkonsumtionen går alltså hand i hand med köttkonsumtionen och proteinkonsumtionen har ökat med nästan 30 % sedan år 1980. Mer kväve till reningsverken innebär högre energianvändning och ökade kostnader. Det sistnämnda beror inte bara p g a ökade driftkostnader (p g a mer behov utav elenergi och extern kolkälla) utan också högre investeringskostnader då hårdare kvävekrav och ökade belastningar kommer att innebära större volymbehov. De ökade driftkostnaderna för Sjölunda avloppsreningsverk i Malmö uppskattas till 3,2-6,8 miljoner kronor per år på grund av den ökade proteinkonsumtionen sedan 1980. Köttproduktion innebär även att foder behöver produceras. Ca 60 % utav svensk jordbruksmark åtgår till foderproduktion. Ca 24 % av fosforläckaget till vatten i Sverige och 50 % utav kväveläckaget till Östersjön från Sverige kommer från jordbruket, vilket ska jämföras med 17 % respektive 28 % från avloppsreningsverk och enskilda avlopp. Det bör påpekas att det går åt ca 50 % mer jordbruksmark, eller ca 100 % mer markanvändning om betesmarker inkluderas, för köttätarkost jämfört med vegansk kost. Minskar köttkonsumtionen minskar alltså övergödningen utav Östersjön. Det är också bra att veta att nästan hälften (44 %) av köttet som konsumeras i Sverige importeras från andra länder, eftersom detta kött är billigt, ofta på grund av mycket sämre miljökrav i köttproduktionen. Importen utav mat och foder är en kadmiumkälla som inte är utredd, vilket är oroväckande då konstgödsel som har lägre kadmiuminnehåll än konstgödseln som används i andra länder gör. Cirka 50 % av fosforn som flödar in i Sverige kommer från importerad mat och foder. Minskad köttkonsumtion kan därför också innebära mindre kadmium i vår jordbruksmark och i vår mat. Köttproduktionen står för ca 18 % utav växthusgasutsläppen i världen, orsakar som skrivet övergödning, men sprider också antibiotika och andra miljögifter i vår miljö samt en för hög köttkonsumtion är heller inte hälsosamt för människokroppen.

Slängd mat innebär övergödning i onödan, onödig import av kadmium, onödig användning av fossila bränslen och onödiga växthusgasutsläpp från åkrar. Återutnyttjandet av den energi som kvarstår i maten ska självklart utnyttjas, via t ex biogasproduktion. Men den energi som kan återutnyttjas är oerhört liten jämfört med den energi som har konsumerats för att producera maten. Flera med mig tycker att VA-verken och avfallsbolagen kommunicerar allt för lite att vi ska minska mängden slängd mat och att allt för mycket fokus ligger på att vi ska återutnyttja energin i matavfallet. Ibland kan det till och med gå så långt att verkar vara bra att köra bil med biogas, det vill säga att det kan tolkas som att det går att köra mer bil, när vi i själva verket måste minska alla transporter i vårt samhälle.

Alltså, VA-verken, mässa för minskad varmvattenanvändning, minskad köttkonsumtion och minskad mängd slängd mat!!

Årets julklappstips är som vanligt en bok, eller snarare två böcker, Myten om maskinen av Alf Hornborg och All I want for Christmas is planekonomi av Sara Granér.

LaGas - danska forskningsmedel till studier av lustgasproduktion vid avloppsreningsverk

Projektet LaGas, med professor Barth Smets från DTU Environment som projektledare, beviljades häromdagen pengar (12,3 miljoner danska kronor) från det danska strategiska forskningsrådet. Den fullständiga projekttiteln lyder LaGas – diagnostics, monitoring and mitigation of N₂O (laughing gas) emissions from wastewater treatment operations: towards climate compatible wastewater technology. Projektet kommer att sysselsätta ett par doktorander och flera kommunala anläggningar är inblandade liksom Veolia med tillhörande bolag. Kartik Chandran från Columbia University i New York är också kopplad till projektet.

LaGas syftar till att studera mekanismerna bakom lustgasproduktionen. Dessutom kommer utsläppen kvantifieras i pilot- och fullskala från olika typer av avloppsvattenreningsanläggningar med olika metoder. Med hjälp av modellering hoppas projektet på att lära sig hur en kan prediktera lustgasutsläppen.

VA SYD och Sjölunda avloppsreningverk är med på ett hörn med många olika typer utav reningssteg som kan studeras. Högbelastat aktivt slam med fördenitrifikation, högbelastat aktivt slam utan fördenitrifikation (utan bio-P), nitrifierande biobäddar, MBBR med efterdenitrifikation, nitritierande SBR för rejektvattenbehandling, MBBR med nitritation-anammox för rejektvattenbehandling (pilot) och MBBR för Manammox (pilot). Det är dock ännu inte bestämt vilka delar av verket som verkligen kommer att ingå i studien. Jag har dock redan studerat luftemissionerna från SBRen, men dessa studier kan utvecklas, t ex mätte vi aldrig lustgaskoncentrationen i vattenfasen.

Här ser ni Kartik Chandran hålla ett TED-talk.

Förresten, ni följer väl SVUs Daniel Hellströms twitterflöde? 

Vetenskapsråds- och Formaspengar till VA-teknikforskning

Nyligen har Vetenskapsrådet (1/11) och Formas (3/12) meddelat vilka som får pengar i årets stora utlysning. Jag listar nedan vilka jag har kunnat hitta i listorna som har anknytning till VA-teknik.

Vetenskapsrådet

Mikrobiell elektrosyntes – en grundläggande undersökning av nya cellandningsvägar, Oskar Modin, Chalmers

Membranbioreaktorer med kompaktceller för effektivare bioprocesser – Mohammad Taherzadeh, Högskolan i Borås

Formas

Nanostrukturerande konstruktioner för vattenrening – Martin Andersson, Chalmers

Titanbaserade jonbytare för vattenrening – Oleg Antzutkin, Luleå Tekniska Universitet

Avskiljning av organiska föroreningar i reningsanläggningar för dagvatten – Karin Björklund, Chalmers

Renoveringar av åldrande avloppsledningsnät – Förbättrar miljö och hälsa eller bortkastade pengar – Annelie Hedström, Luleå Tekniska Universitet

Biosorption i aktivslamprocessen: Mekanismer, kinetik och konsekvenser för processdesign, Oskar Modin, Chalmers

Ett nytt perspektiv på slam – tvärvetenskaplig bedömning genom hybridisering av livscykelanalys och riskbedömning – Greg Peters, Chalmers

Styrning av mikrobiella populationer mot en effektiv biogasproduktion – Anna Schnürer, SLU Uppsala

Vatten för liv och värdighet – En studie om hållbarhet och skalbarhet inom kooperativa vatten och sanitetssystem i rurala Tanzania – Sara Gabrielsson, Lunds universitet

Notera att den unge Oskar Modin knep åt sig pengar både från Vetenskapsrådet och Formas. Jag ser särskilt framemot hans arbete med biosorption i aktivt slam. Grattis i Oskar!!! 

Stressfusk

Härom veckan kom jag på ett nytt ord. Stressfuska. Det är att försöka hinna med mer i vardagen utan att stressa med hjälp utav fossila bränslen (eller utav onödigt mycket energi). Exempel är att ta bil till jobbet, dagis och mataffären för att hinna med att göra mer på jobbet/hemmavid. Många skjutsar också sina barn (som nu allt oftare är tre i en familj) med bil kors och tvärs till olika aktiviteter, och vänjer därmed barnen vid stressfusk. En kan också tycka att det är stressfusk att äta kött/mejeriprodukter/ägg för att snabbare och enklare få i sig nödvändiga näringsämnen. Har en pengar kan en stressfuska allt mer, och ju mer en stressfuskar desto mer pengar hinner en tjäna.

Enligt Sydsvenskan 18/3-2012 så är antalet bilar per tusen invånare lägre i Lund (min hemstad) än riksgenomsnittet (370 vs 460). Detta kan delvis förklaras av den höga andelen studenter, men också att cyklandet är utbrett. Men även i Lund ökar körsträckorna med bil per invånare, även om ökningen är lägre i Lund (9 %) än i Skåne (21 %) och riksgenomsnittet (22 %). Hur kan det öka när till och med media har skrikit om klimatförändringarna åtminstone sedan Al Gore började predika. Världsbankens rapport nu senast är ju skrämmande, men föga oväntat. Jag ställer mig frågan igen, är det ingen som bryr sig om våra barns framtid? För det handlar väl inte om okunskap? Eller gör det det? Hur kan vi vända trenden, eller är det bara att invänta kommande energi- och miljö/klimatkriser? Jag vägrar att tro på det sistnämnda, men jag bråttas dagligen med tankar om hur jag kan påverka min omgivning.

Mina tips till att minska stressfuskandet är i alla fall planering, prioritering, gå ned i arbetstid, cykla och åk kollektivt, bli vegetarian (helst vegan) och inse att barnen inte tjänar på på att vänja sig vid stressfusk.

Nitrospira for lunch

De nitritoxiderande bakterierna (NOB), och måhända dito arkéer om det nu finns några, vill vi inte ha på avloppsreningsverken. Då kan en bli deprimerad om en läser en av Mari Winklers alla artiklar (2012) (tillhör van Loosdrecht-stallet), som uppmärksammade att NOBer hade tre gånger så hög aktivitet än ammoniakoxiderare (AOB) i de studerade aeroba granulreaktorerna, enligt aktivitetstest, men FISH och qPCR visade också på fler NOBer än AOBer. Teoretiskt ska kvoten mellan AOB/NOB vara kring 0,5 p g a NOBernas lägre yield om de båda bakteriegrupperna håller sig till sin litotrofa livsstil. Winkler et al. (2012) fann en normal kvot i ett konventionellt aktivtslamsystem. Vad kan då vara förklaringen till att NOBerna är så många? NOBerna påvisades rätt långt in i granulen där det förmodligen är väldigt låga syrehalter, dock finns där nitrat. De två hypoteserna i Winkler et al. (2012) är att antingen använder sig NOBerna av sin påvisade möjlighet till organotrof livstil, d v s utnyttja någon organisk kolkälla för att reducera nitrat, den så kallade ”ping-pong effect”, eller så utnyttjar NOBerna den nitrit som bildas utav denitrifierare för att oxidera denna till nitrit igen o s v, den så kallade ”nitrite loop”. Är det detta som kommer att fälla Manammox i biofilmer och granuler tro?

Jag kollade häromdagen igenom programmet för 2^nd Water Research Conference i Singapore 20-23 januari 2013. I session 4 hittade jag en intressant titel på ett föredrag ”Nitrospira for lunch: A novel microbial predator hunts for nitrite-oxidizing bacteria in activated sludge” (Dolinsek et al., från University of Vienna) (Nitrospira är en NOB). Får väl läsa artikeln när den kommer in i Water Research!

Annars kan jag meddela att rejektvattenpiloten i Manammoxprojektet på Sjölunda går fint. Förra veckan var jag på Envisys-seminariets första dag. Mer om det någon annan gång, men jag tyckte att både föredragshållarna och åhörarna var lite sega. Föredragshållarna kunde varit mer entusiastiska och åhörarna kunde ställt fler frågor. Eller så var det jag som var trött? J      

Bussresa för processnördar

Förra veckan (onsdag-torsdag) var jag och Susanne med och arrangerade en bussresa med fokus på ny avloppsvattenreningsteknik. Det var Gryaab och VA SYD i samarbete med VA-teknik på LTH som inom högskoleklustret VA-teknik Södra som anordnade denna bussresa. Vi besökte fem olika avloppsreningsverk. Varje besök inleddes med en teoretisk presentation av tekniken i fråga av kunnig person. Därefter fick vi höra om drifterfarenheter av personalen på anläggningen och till sist fick vi se anläggningen. Vi var sammanlagt 31 inbjudna personer som hängde med på hela bussresan. Det var mest folk från Gryaab, VA SYD, LTH och Chalmers, men även NSVA, Tekniska verken i Linköping och Käppalaförbundet m fl var representerade.

Första anhalt var Sjölunda avloppsreningsverk där anammox var tekniken som diskuterades. Frank Persson på Chalmers drog teorin, Magnus Christensson på AnoxKaldnes berättade om drifterfarenheter från ANITA Mox på Sjölunda och i Växjö, och om AnoxKaldnes framtida planer för att höja reaktionshastigheterna per volymsenhet ytterligare i ANITA Moxen, och jag berättade om VA SYDs Manammoxpilot på Sjölunda. Vi gick även ut till ANITA Moxen på Sjölunda och piloten. Efter tidig lunch, drog vi över till Danmark och Lundtoftes reningsverk Mᴓlleåverket där vi fick en dragning om membranbioreaktorer (MBRer) utav Per Elberg Jᴓrgensen på DHI. Hans Edmund Petersen berättade sedan om de extremt höga reningskraven som gjorde att MBR blev teknikvalet för Mᴓlleåverket för att klara dessa krav. Läs mer om verket här!

Tyvärr ingen bild på membranen på Mᴓlleåverke, men här ser ni en bassäng med 10 g SS/l. Inte för att det syns...

Efter incheckning på hotellet i Vedbæk vid femsnåret, så fick höra om den termiska förhydrolysmetoden CAMBI utav Mikael Runesson från Process & Industriteknik i en konferenslokal på hotellet. Därefter var det middag och häng i baren med trevliga branschkollegor!

Dag 2 inleddes tidigt med buss från hotellet kl. 07:30 med fortsättning av temablocket Termisk förhydrolys på Hillerᴓds avloppsreningsverk med ett föredrag av Åsa Davidsson från LTH som även inkluderade en kortare genomgång utav andra förbehandlingsmetoder. Därefter prata Krüger om sin termiska förhydrolysmetod, Exelys, som till skillnad från CAMBI är en kontinuerlig metod. Peter Underlin i Hillerᴓd visade sig deras Exelys-pilot (fullskala) som nu är tagen ur drift.

Exelys-piloten var rätt stor!

Därefter drog vi snabbt över sundet via färja och tog oss upp till Klippan för att prata om IFAS (Integrated Fixed-film Activated Sludge). Klippan har en sådan sedan tidigt 2000-tal, och Magnus Christensson från AnoxKaldnes inledde med teorin kring IFAS och historiken bakom Klippans Hybas-installation. Klippans VA-chef Börje Andersson talade också en del om anläggningen och visade oss sedan den.

Sista anhalt var VIVAB i Falkenberg med tema granuler. VIVAB driftar en BIOPAQ IC, anaerob behandling med granuler, för behandling av processavloppsvatten från Carlsbergsbryggeriet i Falkenberg. Förutom ett besök vid anläggningen fick vi höra om granulteorin utav Britt-Marie Wilén från Chalmers, som visserligen mest har jobbat med aeroba granulära processer, och om drifterfarenheter/problem med anläggningen i Falkenberg.

Ett av mycket få granulärbaserad industriavloppsreningsverk i Sverige, BIOPAQ IC i Falkenberg.

Måhända en liten upprabbling ovan. Det var ett kul event. Initiellt tänkte vi fylla en buss på 50 pers, men vi insåg snabbt att det skulle bli problem med plats på vissa ställen då inte så stora konferenslokaler finns tillgängliga på reningsverken. Dock blir det problem med studiebesök om man är för många. Otroligt nog klaffade alla tider, så de som inte hoppade av i Falkenberg för vidare resa till t ex Göteborg, kom planenligt till Malmö kl. 19:00. Vi hade dessutom ett quiz på bussen, delade rum med varandra, alla köttätare uppgraderas till vegetarianer, vegetarianer till veganer och naturligtvis hade vi det mycket trevligt och alla knöt vi nya kontakter.

Tack för alla intressanta diskussioner kära branschkollegor! Andra dagen tappade jag dock rösten på grund av att en långdragen förkylning då hade flyttat sig till min hals. Ändå skulle jag prata i den där micken i bussen…

SANITAS

Idag deltog jag vid dagens föreläsningar inom EU-projektet SANITAS, som denna vecka inviterar sina projektdeltagare på Lunds Tekniska Högskola för kurs i ”Modelling and Control of Urban Wastewater System. Arrangör för mötet var Ulf Jeppsson på LTH tillsammans med DTU. Idag presenterade Lorenzo Benedetti resultat från Kallisto-projektet i Eindhoven. Projektet har gått ut på att sätta samman en modell som integrerar avloppsreningsnätet, avloppsreningsverket och recipienten (en flod) för att evaluera hur man ska kunna öka syrehalten och sänka ammoniumkoncentrationerna i den specifika recipienten. Real-time control av flödena ute på ledningsnätet, förbättrad förbehandling av inkommande avloppsvatten till reningsverket för att utöka den nitrifierande kapaciteten samt luftning av behandlat avloppsvatten verkade vara de lösningar som var de bästa. Flotation var den förbehandlingsmetod som uppvisade bäst reningsgrad på en relativt liten yta (fyra parallella piloter, olika metoder har körts). Tyvärr kommer inget av piloterandet publiceras på engelska.

Dagens höjdpunkt professor Zhiguo Yuans gästföreläsning om modellering av svavelväte- och metanbildning på avloppsledningsnät. Zhiguos grupp vid University of Queensland är nog världsledande gällande modellering av ledningsnätets biologiska och kemiska processer, med sin SeweX-modell, som fortfarande inte är färdigutvecklad. Då jag ska vara biträdande handledare för ett exjobb som just behandlar metanbildning på avloppsledningsnätet som drar igång i dagarna, var detta en mycket bra start för det arbetet. Zhiguos nämnde:

·         att han estimerar metanbildning på avloppsledningsnätet till 10-40% av den totala klimatpåverkan från avloppsvattenhantering,

·         om ca två år inkluderar SeweX bra modeller för sulfidoxidationen (svavelsyrabildningen) i biofilmerna som inte är dränkta i vatten,

·         modelleringen av koncentrationsgradienten från rörväggen till rörets mitt är svår, då det krävs många lager att modellera, dock har de kommit på en numerisk lösning, som de snart kommer att släppa,

·         det finns en mätare från S::can som mäter H₂S löst i vatten,

·         det finns ännu ingen bra mätare som kan mäta metan löst i avloppsvatten, men Zhiguos team jobbar med det att ta fram en metod,

·         salpetersyrlighet (HNO₂) kan vara det ämne som ska doseras i ledningsnätet för att förhindra svavelvätebildning (alternativ till lutning, nitrat eller järn), eftersom det inte behöver doseras kontinuerligt utan kanske bara en gång i veckan, eftersom det avdödar mikroorganismerna i väldigt stor utsträckning,

På eftermiddagen presenterade de olika partnerna i SANITAS sina olika projekt, som kort behandlade MBR-RO-lösningar för vattenåteranvändning, biologisk nedbrytning av sulfamethoxazole, modellering av lustgasutsläpp med hjälp av CFD-modellering, tungmetallers och klorföreningars påverkan på metanogener och BSM3-modellen som ska inkludera bio-P, mer kemi, växthusgasutsläpp och nedbrytning av miljögifter.

Annars så verkar det som att jag kommer att starta upp rejektvattenbehandlingsdelen i Manammoxprojektet på Sjölunda avloppsreningsverk nästa vecka. Äntligen! Håll tummarna för att det går bra!!

Varför finns nitritoxiderarna? Eller… Kan Commamox bli ett problem?

Ja, vi vill inte ha med nitritoxiderarna (nitrite-oxidising bacteria (NOB)) att göra egentligen, när det gäller avloppsvattenrening. Vi vill ju att anammox ska ta över. Det är de som ska ta nitriten som är producerad av ammoniakoxiderarna (ammonia-oxidising bacteria (AOB)) och sno hälften av ammoniumen som är kvar efter att BOD-reduktionen. Vi vill ju därför också att anammox ska konkurrera med AOB om ammoniumet.

Dock vill vi inte att nitrit ska ackumulera, för då skapar vi förutsättningar för lustgasproduktion hos AOB och dessutom hämmar nitrit alternativt salpetersyrlighet de flesta bakteriegrupper. Denitrifierarna vill vi heller inte ha närvarande då dessa också kan producera lustgas, då lustgas är en intermediär produkt i denitrifikationsprocessen. Anammox verkar dock inte generera någon lustgas, och lustgasen är heller ingen intermediär produkt i anammoxreaktionen. Men för att komma tillräckligt lågt i kväve kan vi kanske inte helt förlita oss på anammoxreaktionen, då enbart 89 % av ingående kväve blir kvävgas, resten blir nitrat. Därför vill vi att anammoxbakterierna ska utnyttjas sin förmåga till organotrof nitratreduktion, d v s utnyttja lättillgängligt COD som är kvar i avloppsvattnet efter ett BOD-reducerande steg för att reducera kvarvarande nitrat till nitrit. Nitriten kan sedan gå via anammoxreaktionen, med viss förlust till nitrat igen o s v.

Jaja, vill en läsa mer om hur vi ska lyckas att implementera anammox i huvudströmmen, vilket är lika med att lyckas bli kvitt nitritoxiderarna på avloppsreningsverken så kan ni läsa min (och mina medförfattares) artikel ”Anammox i huvudströmmen – vad är problemet?” i tidskriften Vatten nu i oktober.

Men, varför finns nu nitritoxiderarna? Varför finns det inte en bakterierart som kan utnyttja energin i att oxidera ammonium hela vägen till nitrat, eller kanske finns det det? Denna bakterie vill vi dock inte ha på reningsverket J. Costa et al. (2006) postulerade att sådana bakterier finns och kallade dem comammox (complete ammonium oxidation) (Anammox, Manammox, Panammox och så nu då comammox). Men Costa et al. (2006) resonerade också kring varför nitritoxiderarna existerar, varför nitrifikationen utförs av två bakteriergrupper utifrån följande teorier:

·         Kataboliska reaktionsföljder optimeras genom det naturliga urvalet för maximal produktionshastighet av ATP, vilket är detsamma som maximal tillväxthastighet om mängden bildad biomassa per mol ATP är konstant.

·         Den totala koncentrationen av enzymer i reaktionsföljden minimeras på grund av att syntes av enzymer är kostar energi.

·         Den totala koncentrationen av intermediära ämnen minimeras på grund av kostnader orsakade av toxicitet, läckage av ämnen ut ur cellen och instabilitet som ökar med ökande koncentrationer.

·         Ju mer ett substrat bryts ned, ju mer ATP kan bildas.

Gällande nitrifikationen förväntas längden på reaktionsföljden vara kort på grund av den lägre ATP-produktionen i nitritoxidationen. Ammoniakoxidationen är mer termodynamisk gynnsam än nitritoxidationen (-46 kJ/mol e^- respektive -37 kJ/mol e^-). Oxidationen av hydroxylamin, som är en mellanprodukt i ammoniakoxidationen, är den reaktion som frigör elektroner. Hydroxylamin, som produceras intracellulärt, är ett giftigt ämne vilket alltså kostar på för ammoniakoxiderarna. Vidare är ju nitriten (och salpetersyrlighet) är också giftig och nitritoxidationen sker intracellulärt hos nitritoxiderarna.

Costa et al. (2006) menar dock att commamox, som skulle ha lägre maximal tillväxthastighet men högre biomassautbyte, kan ha en chans vid låga koncentrationer, t ex i biofilmer där koncentrationsgradienter uppstår, då ett bättre utbyte är mer ekonomiskt jämfört med resursslösande snabbväxt och dessutom riskerar inte högre koncentrationer av de inhiberande intermediärerna att uppkomma.

Min tanke är alltså, kan vi få problem med comammox när vi försöker implementera anammox i huvudströmmen på våra avloppsreningsverk, om vi satsar på en biofilmslösning?

Sommaren är slut sedan länge, och snart är det vinter. Då får en ta fram sommarbilderna. Här är en skogsnätfjäril från i somras i närheten av min sommarstuga på Öland. På avloppsreningsverket får en hålla tillgodo med forsärlorna som dök upp för ett par veckor sedan och som sedan stannar hela vintern.

Nya doktorsavhandlingar

Vill bara snabbt tipsa om två doktorsavhandlingar

Robert Almstrand (Göteborgs universitet, 2012):  Biofilms in nitrogen removal - bacteria population dynamics and spatial distribution

Mari-Karoliina Henriikka Winkler (Delft University of Technology, 2012): Magic granules

och ett exjobb

Fei Cui (Delft University of Technology, 2012): Cold CANON: anammox at low temperatures

som alla finns på nätet.

Annars är det bygget av Manammoxpiloten på Sjölunda som jag har fullt upp med. VA-mässan blev det inget av för mig, men Susanne har minsann varit i Sydkorea på IWA-konferensen i Busan, och det får vi snart höra mer om. Sedan två månader tillbaka är jag vegan. Mer om det senare också.

Total Water

Ja, nu var det ett tag sen jag bloggade. Det har varit alldeles för mycket på schemat. Vattenstämman, VA-teknik Södras seminarium, fotbolls-EM mm och nu har jag varit på IWA-konferens (ecoSTP 2012) i Spanien. Huvudet är fullt av idéer, och jag har knutit nya kontakter med folk från hela världen. Jag är fullsprängd med saker som jag vill blogga om. Men jag är också rätt slutkörd, och jag behöver nog semester. Nu väntar också fyra veckors semester! Dock ska jag transportera mig från IWA-konferensen i Santiago de Compostela med tåg, så jag är inte hemma förrän på lördag. Jag har lovat mig själv att aldrig flyga inom Europa igen. Jag tog tåget ned till konferensen också, och det gick väldigt smidigt.

En viss Dr Kolfot höll föredrag om klimatpåverkan från avloppsreningsverk på IWA-konferensen i Spanien.

En av ”key-note speakers” på IWA-konferensen var José Porro från det amerikanska konsultbolaget Malcom Pirnie, men som nu även är industridoktorand vid Ghent University och som leder IWA:s Task Group on The use of water quality and process models for minimising wastewater utility greenhouse gas footprints. Hans tal handlade om det paradigmskifte som vi är mitt inne i när det gäller vattenfrågor. Som alla andra frågor i samhället, så måste vattensektorn ta hänsyn till klimatfrågan och brist på resurser. Vi måste vara med när vi bygger ”Cities of the future”, vattensystemen ska vara hållbara, ta hänsyn till kommande klimatförändringar, vara resurssnåla, energineutrala och klimatneutrala. De urbana vattensystemens historiskt sett viktigaste uppgifter, att producera dricksvatten, rena avloppsvatten och transportera vatten är fortfarande basen, men nu behöver sektorn ta hänsyn till allt fler aspekter med verktyg som Triple Bottom Line-analyser och LCA. Porro poängterade också att vi måste ta hänsyn till hela det urbana vattensystemet och inte bara grotta ner oss i de olika delarna av systemet. Han jämförde det hela med totalfotbollen som uppfanns i Nederländerna på 70-talet, och införde begreppet ”Total Water”. 

Känner du dig övervakad? Oavsett vad en tycker om religion så är katedralen i Santiago de Compostela sevärd, i a f om en åker tåg till och från staden eller till starten för pilgrimsvandringen till staden.

War on Water

Idag smet jag tidigare från jobbet för att lyssna på en paneldebatt på hållbarhetsfestivalen Planet Lund. Debatten hade titeln War on water – utmaningar och möjligheter för vårt vatten i en konfliktfylld värld och dragplåstret var Jan Eliasson, som ju är tillträdande biträdande generalsekreterare i FN. Efter att Jan hade jobbat som medlare i Darfurprovinsen i Sudan, och där sett hur konflikter kan leda till vattenbrist och dålig vattenkvalitet bestämde han sig för att fokusera sitt arbete kring vattenfrågor. Det har han t ex gjort genom sitt arbete som styrelseordförande i Water Aid Sverige. Debatten inleddes med ett längre tal av just Eliasson. Jan påpekade att frågor som rent vatten och sanitet, löser flertalet av FN:s milleniummål. Jan menade också att generellt kan det vara bra att fokusera på en fråga i sitt arbete. Det är också viktigt att ha passion för sitt arbete, men också medkänsla (compassion) och välvilja. Eliasson släppte också en idé, som han kommer att ta upp med Ban Ki-Moon i juli när Eliasson tillträder sin post på FN. Han efterlyser en Interdependence Day (likt Dependence Day såsom Norges 17 maj, USAs 4 juli och många andra nationaldagar), där världen firar att vi kommer långt i olika frågor genom att samarbeta över landsgränser.

Tyvärr kunde jag enbart delta under paneldebattens första timme, då jag var tvungen och sticka och hämta barnen. De andra debattörerna kom från Sida, Sydvatten, Lunds universitet och Indiska. Ett viktigt ord som kom fram under debatten var dock att samarbete mellan flera aktörer krävs för att förbättra vattensituationen i olika delar av världen.

I publiken fanns bland andra meteorologen Pär Holmgren, som kommer att delta på ett seminarium imorgon bitti på Planet Lund, där det ska diskuteras kring begreppen klimatneutralitet och klimatkompensation.

Hållbarhetsfestivalen Planet Lund (12-26 maj) arrangeras av Utmaning Hållbart Lund, som är ett samarbete mellan Lunds kommun och Lunds universitet. Kolla in programmet, som har blivit välspäckat med tanke på den korta förberedelsetiden (3 månader).   

Helgen spenderade jag med långa dagar ute bland orkidéer och flöjtande och pladdrande sångare på ett försommarskönt Öland. Underbaut!