Seminarium om FoU inom biogasproduktion i Sverige

Igår var både jag och Susanne på ett biogasseminarium i Stockholm, kallat FoU Biogas från slam och avfall, som anordnades av Avfall Sverige, SGC, Svensk Fjärrvärme och Svenskt Vatten. Hela 68 pers var samlade för att höra det senaste inom svensk FoU inom biogasområdet.

Svenska Dagbladets artikel ”Biogasfordon ger ingen miljövinst” år 2004 inspirerade, enligt dagens första talare Magnus Andreas Holmgren på SP , biogasbranschen till att börja jobba med metanslip från biogasanläggningar. Han presenterade vidare tankar och resultat från mätningar från ”Frivilligt åtagande” och från sin SGC-rapport nr 238 ”Värdering och utveckling av mätmetoder för bestämning av metanemissioner från biogasanläggningar – litteraturstudie”. Det frivilliga åtagandet har lett fram till metanslipsiffrorna 2,5 % och 2,1 % för produktion av biogas och uppgradering av biogasen, som ska användas för att beräkna om Lagen om hållbarhetskriterierna uppfylls, om en själv inte gör egna mätningar. Magnus kommer att jobba vidare med mätmetoder från öppna ytor. Tillägga bör att Magnus gav avloppsreningsverken en känga för att enbart ett (Linköping) av de 135 biogasproducerande avloppsreningsverken har genomgått ett frivilligt åtagande. Det bara att instämma att det är för dåligt!  

Nästa speaker var Erik Nordell från Svensk Biogas (inte Swedish Biogas och inte Scandinavian Biogas), utan Svensk Biogas, som är ett dotterbolag till Tekniska Verken i Linköping, inte i Lidköping. Han berättade om labbförsök med efterrötning vid 25ºC för kontroll av metanslip i öppna rötrestlager. Det mest intressanta de hade kommit fram till vara att när en störning skedde i huvudrötningen, vilket genererar högre VFA-halter, ökade även metanproduktionen i efterrötningen, vilket kanske inte är helt oväntat.

Vidare presenterade My Carlsson på AnoxKaldnes försök gjorda med termofil förhydrolys dels för att få ökad biogasproduktion och dels för att få till hygienisering. Blandslam från VA SYD, Gryaab och NSVA användes. Gasproduktionen låg mellan -8 till +18% jämfört med utan förhydrolys, Salmonella var frånvarande, medan detektionsgränsen för mätning av E. coli och Enterococcer var alldeles för hög för att kunna uppfylla de föreslagna kraven för dessa bakterier vid hygienisering. Problemet verkar vara att de föreslagna <-halterna är uttryckta i torrvikt och inte i våtvikt. Dock var resultaten svårtydbara gällande hygieniseringseffekten, kanske p g a kontaminering. Viktiga slutsatser var också att hydrolysgasen bör ledas in i efterföljande rötkammare och att intermittent matning kan ge höga vätgashalter. Rapporten med alla resultat kommer inom kort på SGC:s hemsida. Förstudierapporten hittar du här, SGC 215.  Snart där efter äntrade fd Gryaabsonen Ola Fredriksson (numera på Aquateam, men kommer snart hem till Gryaab igen (helt enligt planerna)) scenen och ville förtälja att det där med förhydrolys har man hållit på med på VEAS i Oslo i 17 år redan. VEAS har kraftig förfällning med efterföljande biofilmsprocesser för nitrifikation och denitrifikation. VEAS uppvisar en mycket hög nedbrytningsgrad av VS (ca 65 %). Ola överförde dessa siffror för Gryaabs del. Om Ryaverket skulle öka sin VS-reduktion i rötkammarna från 50 % till 60 % skulle Gryaab kunna sänka sina driftkostnader med 2 miljoner om året (mer metan och mindre slam). Hydrolysprocessen verkar klara av att VFA-halterna sticker iväg ibland, och ett samband med att skumningen minskar när hydrolysen är sur (BA var negativt) verkade tydligt. Många meter skum är det normala fall (minns inte hur många).

Växjö har mycket på gång på Sundets ARV, och igår presenterade processingenjör Anneli Andersson Chan och JTI:s Gunnar Rogstrand resultat från försök gjorda på Sundet. De har testat att förtjocka det rötade slammet i en bandavvattnare till ca 9 % TS för att sedan pastörisera slammet (hygienisering) och efter det få ut mer metan i en efterrötning. Pastöriseringen sänker slammets viskositet, vilket gör att omrörningen funkar vid så höga TS-halter. Jag tror att den viktigaste slutsatsen av försöken var att det var omöjligt att avvattna slammet i slutändan, troligen p g a att pastöriseringen påverkade den tillsatta polymeren i förtjockningen till den grad att slutprodukten blev en sirapsliknande lösning som det inte gick att blanda in polymer i.

Även årets Vatten-pristagare Jes la Cour Jansen höll ett föredrag på seminariet. Han pratade allmänt om hur FoU kan hjälpa till för att öka biogasproduktionen på avloppsreningsverk, men påpekade samtidigt att den stora potentialen för biogasproduktion i Sverige inte finns i avloppslammet (enbart 7 % av de totalt 10,6 TWh/år exklusive råvara från skog). Dock är det idag de 135 biogasproducerande avloppsreningsverk som står för den absolut största delen av biogasproduktionen! Jes påminde oss också om att det har testats många olika metoder för att öka utrötningen på avloppsreningsverk, men det är fortfarande ingen metod som riktigt har fått fart och har etablerat sig på många verk. Så det finns fortfarande att göra! Han påpekade också att bio-P ger mindre slam vilket ökar uppehållstiden för slammet i rötkammare, dock påverkar ökade mängder svavelväte negativt.

Vi fick också höra föredrag om föroreningar i biogasen före och efter uppgradering, katalytisk förbränning av metanslip från gasuppgadering, syntrofa acetatoxiderare som gynnas av höga ammoniakhalter och torrötning av ”rejekt” från förbehandling av matavfall.  

Idag var vi på Hammarby Sjöstadsverk, första gången för oss båda, för ett många timmars mycket inspirerande möte med KTH om anammox-FoU. Men det blir mer om anammox i huvudströmmen eller mainstream anammox (= Manammox) någon annan gång!