Nitrifikationsprocessen består av två delprocesser, ammoniumoxidation och nitritoxidation. De mikroorganismer som genomför ammoniumoxidationen brukar kallas ammoniumoxiderare eller på engelska ammonia-oxidising bacteria (AOB) eller ammonia-oxidising archaea (AOA). De sistnämnda nyupptäckta ammoniumoxiderarna är alltså inte bakterier utan arkéer, men har, vad jag vet om, inte hittats på avloppsreningsverk ännu. Som ni märker är de engelska benämningarna ammonia-oxidising och inte ammonium-oxidising. Skälet till detta är att ammoniak (NH3) anses vara det egentliga substratet för ammoniumoxiderarna. Ammoniak står i jämvikt med ammonium, och dess koncentration kan beräknas om pH, temperatur och ammoniumkoncentrationen är känd. På svenska borde vi alltså använda ammoniakoxiderare. Googlar man ammoniakoxiderare får en enbart en sökträff!
Ammoniak hämmar både ammoniakoxiderare och nitritoxiderare, men ammoniakoxiderare tål betydligt högre koncentrationer än nitritoxiderarna. Nyligen uppmärksammade Jaroszynski et al. (2011) att även anammoxbakterierna påverkas negativt av ammoniaken. Anammox står för den delen för anaerobic ammonium oxidation, men ofta skrivs det anaerobic ammonia-oxidising bacteria i litteraturen, och troligen är ammoniaken även substratet för anammoxbakterierna. Anammoxbakterierna är alltså också AOB, d v s på engelska bör man skriva aerobic AOB (aerAOB) och anaerobic AOB (anAOB).
Nitritoxiderarna och dess substrat salpetersyrlighet (HNO2) diskuterar vi en annan gång….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar