Inget köttfritt NORDIWA 2013

Igår började den trettonde Nordiska avloppskonferensen (NORDIWA 2013). Detta år hålls konferensen i Malmö. Gott!  327 personer är anmälda, och det är rekord för NORDIWA. Konferensen pågår tills på torsdag då eftermiddagen innebär studiebesök, bl a till Sjölunda avloppsreningsverk.

Efter lunch påbörjades konferensen med ett par keynote speak och därefter kom två sessioner som behandlade klimatpåverkan och -anpassning respektive managementfrågor. På kvällen var det först en ”workshop” om innovation inom vattensektorn och därefter en mottagning på Malmös rådhus med buffé och utdelning av Peter Stahres stipendium. Tyvärr uppfattade jag inte namnet på den norska som fick stipendiet i år.

Dagen handlade mycket om dagvattenhantering. Översvämningar vid kraftiga regn kostar mycket för samhället. Lyfta upp vattnet i dagen och fördröja kräver gemensam planering av många aktörer. Krav på rening av dagvattnet kommer att ställa många nya krav på utformning av lösningarna. VA SYD bekände bristande underhåll av sina dagvattenlösningar, via Kristina Hall och Marianne Beckman, som visade upp exempel på igenväxta dammar. Bra att någon erkänner och kommer till insikt om att bristande underhåll råder hos sin verksamhet, VA SYD är nog inte ensamma om det!!

Svenskt Vattens avgående VD, Lena Söderberg, var en av flera som hälsade konferensdeltagarna välkomna igår. 

Hallvard Ødegaard var en av de inbjudna talarna, och han gjorde det bra som vanligt. Han hade gjort en intressant genomgång och jämförelse av avloppsvattenhantering i de nordiska länderna.  Överraskande siffror:

·         10 m ledningsnät/person var en siffra som gällde i alla länder

·         52 % av avloppsslammet i Danmark går till jordbruket, jag trodde de brände mycket av sitt slam, men det är väl bara de stora verken i Köpenhamn som gör det då.

Ødegaard höll också ett mycket intressant föredrag om innovation på innovationsworkshopen. Bl a berättade han att entusiasm är viktigare än pengar för få fram en innovation. Lite komiskt var att Svenskt Vattens Daniel Hellström påpekade i efterhand att Vinnova har pengar över som de vill bli av med.  Använd dem till annat om det inte finns idéer säger jag, satsa pengarna på att utbilda ingenjörer vetja! Ødegaard påpekade också att en innovation inte föds av enskilda personer utan av samarbeten, att innovation står för ”a primarily conceptual change” och att acceptansen för risktagande är en förutsättning för att bra idéer ska kunna slå igenom.

Vidare berättade Mari från Viikinmäki avloppsreningsverk i Helsingfors att deras kontinuerliga mätningar av lustgasemissioner under ett år från verket , som är insprängt i verket, hade avslöjat utsläpp som motsvarar 2,7 % av inkommande mängd kväve. Dock blev det ingen djuplodande analys/korrelation med driftdata presenterad, kommer det senare tro? De har i a f köpt in en FTIR-mätare så de mäter kontinuerligt utsläppen, så troligen får vi se mer resultat framöver.

IWA:s Tom Williams (Programmes Director) var också en av de inledande talarna. Han berättade om IWA:s organisation/verksamhet och de möjligheter alla inom vattensektorn har inom IWA:s verksamhet. Det var ett nyttigt föredrag tycker jag!

Trist med första dagen var dock att det bl a oxkött serverades på kvällens mottagning. Det lilla upprop om ett Köttfritt NORDIWA2013 som vi fick 38 personer att skriva på (varav de allra flesta är på plats på konferensen) lyckades alltså inte. Fisk serverades till lunch, vilket ju också är kött. VA-branschen kan inte prata om hållbarhet om den serverar kött på sin events. Det är inte trovärdigt. Vi kan ändå glädjas åt att Danmark meddelade härom veckan att de rekommenderar sina medborgare att minska sin köttkonsumtion.
 

Kissar du i duschen?

Gulvatten, brunvatten, svartvatten, beigevatten, ljust gråvatten, mörkt gråvatten och vitvatten. Ja, källsorterande avloppssystem och decentraliserad avloppsvattenrening är det jag har gått runt och funderat på under sommaren och stora delar av våren. Samtidigt tuffar Manammoxpiloten på. Kvävet direkt till åkern vs avskiljning av kvävet till luften och sedan fixera det igen via kvävefixerande grödor eller Haber-Bosch. 

Håkan Jönsson, en känd svensk guru inom källsorterande avloppssystem, föredrar dock uttryck som urin (gulvatten exklusive spolvatten), fekalier (brunvatten exklusive spolvatten), klosettvatten (svartvatten) och BDT-vatten (gråvatten). 

Jag har börjat sortera min urin hemma. Här ser ni lagringsdunken (60 l) och 0,5 litersflaskan för mellanlagring på min toa. Jag samlar inte allt (är ju iväg på dagarna), men försöker få med morgonkisset. (Jag har en dunk på jobbet också.) Ni ser att den är lite tömd också (utfällningar syns tydligt på dunkens väggar, troligen ren struvit). Jag har tappat den till familjens odling ett par gånger i sommar.

Missade ni DN-debatt-debatten förra året gällande debattartikeln ”Återvinn fler näringsämnen än fosfor i avloppsvattnet” av bl a Håkan och Johan Rockström? Läs debattartikeln, och läs svaren och slutrepliken vetja.

Jag hoppas att få jobba mer med källsorterande avlopp framöver men jag lägger redan lite tid på det på jobbet för närvarande i mitt femtioprocentiga fouande. Jag tänkte dela med mig av några rätt kul fakta gällande sortering:

• I västvärlden har vi en energianvändning som är större än 5000 W/person, COD-innehållet i avloppsvattnet är ca 23 W/person (Rittmann, 2013), inte mkt alltså att hurra över energimässigt i samhället även om energianvändningen t ex skulle halveras.
• Varmvattenanvändningen är på ca 110 W/person (Hofman et al., 2011) , betydligt mer finns att tjäna på att minska varmvattenförbrukningen och värmeväxla avloppsvattnet än att producera biogas ur avloppsvattnet alltså.
• COD-innehållet i avloppsvattnet fördelar sig som följer: urin 11 %, fekalier 31 %, papper 8 % och BDT-vatten 50 % (Friedler et al., 2013). Svartvattenrötning tar bara hälften av COD:n i avloppet!
• Urinet innehåller nästan 80 % av kvävet, nästan 60 % av fosforn och nästan 60 % av kaliumet i avloppsvattnet (Jönsson et al., 2005) . Se även mitt blogginlägg om vad som händer på avloppsreningsverket om man bara satsar på urinsortering.
• Kvävets värde i toalettavloppet är betydligt större än fosforns (Jönsson et al., 2012).
• Mängden kväve, fosfor och kalium motsvarar så mycket som 20 %, 50 % och 55 % av mängderna av dessa ämnen i mineralgödseln såld i Sverige (Jönsson et al., 2012).
• Växttillgängligheten av kvävet och fosforn är högre i toaavlopp än i avloppsslam.
• Inom EU-projektet Value from Urine körs en mikrobiell bränslecell för utvinning av elenergi ur urinet.
• Varför inte satsa på källsorterande avloppssystem när miljonprogrammen rustas upp?

  

Boktips inför hösten! Jag läste denna bok, som gavs ut i början av detta år, nu i somras. Source Separation and Decentralization for Wastewater Management, editerad av Tove A. Larsen, Kai M. Udert och Judit Lienert. Det roliga är att jag satt i jämte Udert på en konferens för 5 år sedan nu, och jag förstod aldrig varför han skulle jobba med nitrifikation av urin. Nu vet jag…. 

Biofilm i Paris - dag 1

Första dagen på IWA:s 9^th International Conference on Biofilm Reactors i Paris är över. Den inleddes med lite klubben för inbördes beundran när ordföranden för IWA:s Biofilm Specialist Group, Zbigniew Lewandowski tackades av efter 8 år på posten utav de andra nyckelfigurerna i gruppen, Mark van Loosdrecht, Ebenhard Morgenroth (efterträdare) och Bruce E. Rittmann.

Därefter var det dags för två keynote-tal. Den ena handlade om den nyutvecklade CFIC-konfigurationen. CFIC står för Constant Flow Intermittent Cleaning, och består av en reaktor med mycket hög fyllnadsgrad av rörliga bärare som inte direkt rör på sig vid normal drift, utan spolas snarare av vid renspolningen varpå också spolvattnet tas om hand om separat. I en MBBR skavs ju överskottslammet av successivt.

Den andra keynoten handlade om en uppgradering av Biostyr-processen, sk Biostyr DUO. En Biostyrbassäng har en expansionsvolym i botten för att bädden ska kunna expandera när den backspolas. I denna volym har nu Veolia, som säljer processlösningen, i Biostyr DUO placerat in K5-bärare för att på så sätt kunna öka COD-belastningen på Biostyren.

Därefter flöt dagen på med olika föredrag, och trevliga diskussioner med gamla och nya ansikten under rasterna och på lunchen. Ett stort minus dock till huvudarrangören Veolia som inte lyckats skaka fram veganlunch. Vi får se hur det blir på konferensmiddagen imorgon.

Denna dag var kanske den minst intressanta dagen (för mig) på papperet, men två föredrag till är värda att nämna kort. En företrädare för CARISMO (CArbon IS MOney), ett spännande projekt i Berlin, berättade om försök med en aerob MBBR före förfiltrering med skivfilter för att maximera extraktionen av COD till biogasproduktionen. Dessutom gjorde ju härliga Maria Piculell, industridoktorand på AnoxKaldnes vid VA-teknik på LTH sin internationella debut, en mkt bra sådan, genom att berätta och diskutera om den suspenderade biomassans roll i en MBBR samt om vad hon har på gång framöver.     

ARV för avloppsreningsverk och DVV för dricksvattenverk?

I samhället och i texter i VA-branschen stöter jag på ordet reningsverk. Jag undrar ofta om allmänheten fattar att det oftast är avloppsreningsverk vi menar då, eller om folk tror att det är dricksvattenverk det handlar om. Dricksvattenverken kallas ofta vattenverk. En googling på dricksvattenverk ger betydligt färre träffar än vattenverk.

En del avloppsreningsverk slänger sig ofta med enbart verket, såsom Ryaverket, Käppalaverket m fl, men det är kanske bara inför branschfolk som vet att dessa är avloppsreningsverk.

Ofta undrar också folk om man kan dricka vattnet som vi har renat på avloppsreningsverket, vilket man tror än mer om vi bara kallar avloppsreningsverken för reningsverk. Min rekommendation: Drick inte vattnet!!

Min rekommendation är också att vi i VA-branschen använder oss av ordet avloppsreningsverk istället för reningsverk för att förhindra eventuella missförstånd. Avloppsreningsverk är ju dock ett långt ord, så jag tycker att vi inom branschen ska använda oss mer av förkortningen ARV (AvloppsReningsVerk), precis som man på engelska använder sig av WWTP (WasteWater Treatment Plant).

När det gäller dricksvattenverken, så tycker jag att man borde använda sig av just dricksvattenverk som ord, snarare än vattenverk, då vi i ett vattenhushållande samhälle kan ha flera olika fraktioner av vatten med olika kvalitet som vi använder dagligen och som behandlas vid olika typer av anläggningar/verk. För vattenverk används ofta förkortningen VV (VattenVerk), men för dricksvattenverk skulle väl då förkortningen DVV (DricksVattenVerk) användas. DVV hittar jag inte som förkortning på Google, och är måhända omständigt. Men vilket är alternativet?

(O)hållbar lösning? Gulvatten (urin) är kanske en avloppsfraktion vi kommer att hantera i VA-branschen i framtiden?  

Det har inte blivit så mycket bloggande på senaste tiden då schemat har varit fullsprängt. Nu till sommaren hoppas jag dock få lite mer tid. Våren har handlat om mkt meckande med Manammoxpiloten på Sjölunda (måndagen den 3 juni drar vi på BOD-reducerat vatten!), research och brainstorming kring avloppsfraktionering (ska nya stadsdelar avloppsfraktionera?), implementering och nyutveckling av databearbetningsverktyget eWASTE (lite utav en lansering på NORDIWA 2013), slutförande av kolfoten via ett SVU-projekt, engagemang som tränare för Linero IF:s P06-lag och sist men inte minst en hel del jobb med OKEJ (Odla Kollektivt, Ekologiskt Jordbruk) och dess 600 m² stora åker (jag ska skriva mer om det sistnämnda på bloggen framöver).

Idag drar jag dock till Paris för IWA:s nionde internationella konferens med fokus på biofilmsreaktorer. Jag ska vara ”co-chair” på en session som handlar om Anammox. ”Min” professor, Jes la Cour Jansen är huvudchair. Självklart tar jag tåget ned. Kl. 18:46 från Köpenhamn går nattåget idag till Köln, där jag är framme kl. 06:14 imorgon bitti. Sen är det snabbtåg till Paris, där jag är framme kl. 09:59. 

Antar du utmaningen? – VA-Sverige tar tåget till och från IWA World Water Congress & Exhibition i Lissabon 2014

Cirka 30 svenskar flög till andra sidan jordklotet förra året till IWA:s världsvattenkonferens i Busan, Sydkorea. Nästa världsvattenkonferens är i Lissabon nästa år (2014). Nu är det dags att visa att Sverige är ett föregångsland. Jag startar härmed ett litet upprop!

Om du överväger att åka till IWA:s World Water Congress & Exhibition i Lissabon 2014 – låt oss ta tåget ned.

VA-Sverige tar tåget till och från Lissabon!

Flygets klimatpåverkan står idag för en relativt liten del av klimatpåverkan, dock så är det ju så att det är en mindre del av världens befolkning (den rika delen) som reser med flyg. Dessutom ökar flygandet, t ex så åker idag 300 000 svenskar/år till Thailand. En resa till Thailand motsvarar ca 3 ton CO₂/person, vilket ska jämföras med de drygt 10 ton CO₂/person som beräknas vara svenskens klimatpåverkan.

Vattentjänstföretagen profilerar sig ofta som miljöföretag. På ett sådant företag tycker jag att det är självklart att all mat som företaget bjuder på är ekologisk, närodlad och vegansk, att persontransporterna sker så långt som möjligt med kollektivtrafik och att förnybar el och värme används. Ni kanske känner till de tre B:ena, Bilen, Biffen och Bostaden.

Vissa vattentjänstföretag övervägde alltså att åka hela vägen till Sydkorea förra året. De utsläpp som det förorsakade tyckte företagen var ok. Det kanske inte dessa utsläpp i sig som är det viktiga. Utan de signaler som skickas till allas omgivning, att just det hela genomfördes, det var ok att åka till andra sidan halvklotet för att presentera sina studier, mingla och skaffa sig nya erfarenheter/kontakter. Åkte hen dit för att göra det, är det ok mig för att åka till Thailand på semester kan vissa tycka.

Jaja, nästa år har i a f VA-Sverige chansen att gå i bräschen genom att visa Sverige och världen att vi visst bryr oss. Låt oss annonsera och uppmärksamma (nationellt och internationellt) att ”VA-Sverige tar tåget till Lissabon”.

Sen ska ju en inte bara resa för resans skull. Att transportera sig kostar alltid i energianvändning. Liksom propagerandet för köttfri måndag, vilket borde uppgraderas till köttmåndag, kanske vi borde propagera transporttisdag. Kolla förresten in Facebook-gruppen Distansarbeta mera.

Paul McCartney stödjer Köttfri Måndag-kampanjen.

Vilka åker på IWA:s världskonferens då? Jag har aldrig varit på någon själv, men jag kan tänka mig att det ofta rör sig om utrednings- och processingenjörer från de stora VA-verken och forskare från universiteten som oftast har egna muntliga presentationer, folk från de privata företagen inom branschen, men också politiker och en del chefer från VA-verken. Själv hoppas jag på att få presentera de första resultaten från Manammoxprojektet på Sjölunda.

Resan ner och hem går med två nattåg i vardera riktningen + lite andra tåg. Vi lär känna varandra på tåget genom speeddejting, quiz i kupélag, men vi får också tid för diskussioner och presentationer. 

Jag åkte tåg ned till Santiago de Compostela på IWA-konferens i fjol. Jag gör det för våra barns framtid.

 

Ostronfångaren kommer med våren samtidigt sker metanemissioner på avloppsledningsnätet

Idag kom den, våren, till Sjölunda avloppsreningsverk. För mig kommer våren till Sjölunda när strandskatan (eng. Oystercatcher) återigen ropar ut sitt ”kubik” åt allt och alla på verket. Den kom nog i natt, igår var den inte här. Dock var vinterärlan, forsärlan, kvar även idag. Den dröjer sig nog kvar ett par veckor till. Det brukar hålla till två-tre stycken här hela vintrarna. De brukar komma i oktober. Sedan en vecka tillbaka märker jag också av att grågässen börjar dyka upp, två och två, ute på verkets gräsmattor. När jag hörde strandskatan idag, kollade jag även in skrattmåsarna, de börjar få allt fler bruna fjädrar på huvudet. Härligt! Våren här!! Inga bakslag nu……

Något som kanske inte är lika härligt är tanken på vad svinnet av COD på avlopps-ledningsnätet. Försvinner det som koldioxid eller metan? Att metanbildning på avlopps-ledningsnätet är outforskat, speciellt för kalla klimat och självfallsledningar, har vi uppmärksammat här på bloggen. VA SYD i samarbete med LTH och Catalan Institute for Water Research (ICRA) har genomfört ett exjobb för att studera just metanbildning på avloppsledningsnätet i Malmö. Malin Isgren och Patrick Mårtensson redovisar sitt exjobb den 18 mars på Kemicentrum på LTH.

Det är värt att notera att metanbildning inte nämns alls i SVU-rapporten Matavfallskvarnar – Långtidseffekter på ledningsnät från ifjol.



Manammox - det rullar på

Hur går det då med Manammoxprojektet på Sjölunda? Det går bra, helt enligt planerna. Rejektvattenpiloten är igång sedan fyra månader tillbaka. Kvävereduktionen ligger kring 3 g N/(m² * d) med dryga 80 % kvävereduktion och dryga 90 % ammoniumoxidation. Piloten driftas med kontinuerlig luftning med syrehalter som har varierat lite på grund av att syregivaren driver lite (trots automatisk renblåsning) när den inte har torkats av manuellt, så syret har nog varierat mellan 1-2,5 mg O₂/l trots att börvärdet har varit 1-1,5 mg O₂/l. Ympen från Syvab innehöll en del nitritoxiderare som dock försvann efter cirka en månad.

Processmässigt har det hela känts väldigt smidigt. Dock har det varit en del problem med stopp i de väldigt små rör som vi pumpar rejektet i. Vi har dock installerat en sil och en del rördragningar har vi gjort större. Dock återstår problemen med att flödesmätaren kloggar igen ibland, lösningen får bli att automatiskt rengöra rören med tryckluft ibland. Det är tur att vi kör med konstant flöde och att jag kan mäta flödet manuellt.

Nu ska jag testa att styra luftningen med pH-börvärde i stället för med syrebörvärde. Jag tror inte jag har sett någon göra det tidigare. DEMON kör ju med pH-styrd intermittent luftning. Vi får se hur det går.

Byggandet av huvudströmspiloten är i slutfasen, och jag hoppas den är i drift i början av april. För den som är sugen att kolla på piloten, kommer chansen att erbjudas under NORDIWA-konferensen i Malmö i 8-10 oktober i år. Förresten så hörde jag att hela 147 abstracts har skickats in till konferensen!

First Aid Kits Emmylou är bara helt fantastisk, jag tröttnar aldrig, inte bara för att videon innehåller bilder från Kalifornien med dess fantastiska Joshua Trees. Jag har varit där och sett dessa märkligt härliga ”skogar” av dessa träd i ökenlandskap. Tyvärr hotas träden att dö ut på grund av klimatförändringarna.