ARV för avloppsreningsverk och DVV för dricksvattenverk?

I samhället och i texter i VA-branschen stöter jag på ordet reningsverk. Jag undrar ofta om allmänheten fattar att det oftast är avloppsreningsverk vi menar då, eller om folk tror att det är dricksvattenverk det handlar om. Dricksvattenverken kallas ofta vattenverk. En googling på dricksvattenverk ger betydligt färre träffar än vattenverk.

En del avloppsreningsverk slänger sig ofta med enbart verket, såsom Ryaverket, Käppalaverket m fl, men det är kanske bara inför branschfolk som vet att dessa är avloppsreningsverk.

Ofta undrar också folk om man kan dricka vattnet som vi har renat på avloppsreningsverket, vilket man tror än mer om vi bara kallar avloppsreningsverken för reningsverk. Min rekommendation: Drick inte vattnet!!

Min rekommendation är också att vi i VA-branschen använder oss av ordet avloppsreningsverk istället för reningsverk för att förhindra eventuella missförstånd. Avloppsreningsverk är ju dock ett långt ord, så jag tycker att vi inom branschen ska använda oss mer av förkortningen ARV (AvloppsReningsVerk), precis som man på engelska använder sig av WWTP (WasteWater Treatment Plant).

När det gäller dricksvattenverken, så tycker jag att man borde använda sig av just dricksvattenverk som ord, snarare än vattenverk, då vi i ett vattenhushållande samhälle kan ha flera olika fraktioner av vatten med olika kvalitet som vi använder dagligen och som behandlas vid olika typer av anläggningar/verk. För vattenverk används ofta förkortningen VV (VattenVerk), men för dricksvattenverk skulle väl då förkortningen DVV (DricksVattenVerk) användas. DVV hittar jag inte som förkortning på Google, och är måhända omständigt. Men vilket är alternativet?

(O)hållbar lösning? Gulvatten (urin) är kanske en avloppsfraktion vi kommer att hantera i VA-branschen i framtiden?  

Det har inte blivit så mycket bloggande på senaste tiden då schemat har varit fullsprängt. Nu till sommaren hoppas jag dock få lite mer tid. Våren har handlat om mkt meckande med Manammoxpiloten på Sjölunda (måndagen den 3 juni drar vi på BOD-reducerat vatten!), research och brainstorming kring avloppsfraktionering (ska nya stadsdelar avloppsfraktionera?), implementering och nyutveckling av databearbetningsverktyget eWASTE (lite utav en lansering på NORDIWA 2013), slutförande av kolfoten via ett SVU-projekt, engagemang som tränare för Linero IF:s P06-lag och sist men inte minst en hel del jobb med OKEJ (Odla Kollektivt, Ekologiskt Jordbruk) och dess 600 m² stora åker (jag ska skriva mer om det sistnämnda på bloggen framöver).

Idag drar jag dock till Paris för IWA:s nionde internationella konferens med fokus på biofilmsreaktorer. Jag ska vara ”co-chair” på en session som handlar om Anammox. ”Min” professor, Jes la Cour Jansen är huvudchair. Självklart tar jag tåget ned. Kl. 18:46 från Köpenhamn går nattåget idag till Köln, där jag är framme kl. 06:14 imorgon bitti. Sen är det snabbtåg till Paris, där jag är framme kl. 09:59. 

LaGas - danska forskningsmedel till studier av lustgasproduktion vid avloppsreningsverk

Projektet LaGas, med professor Barth Smets från DTU Environment som projektledare, beviljades häromdagen pengar (12,3 miljoner danska kronor) från det danska strategiska forskningsrådet. Den fullständiga projekttiteln lyder LaGas – diagnostics, monitoring and mitigation of N₂O (laughing gas) emissions from wastewater treatment operations: towards climate compatible wastewater technology. Projektet kommer att sysselsätta ett par doktorander och flera kommunala anläggningar är inblandade liksom Veolia med tillhörande bolag. Kartik Chandran från Columbia University i New York är också kopplad till projektet.

LaGas syftar till att studera mekanismerna bakom lustgasproduktionen. Dessutom kommer utsläppen kvantifieras i pilot- och fullskala från olika typer av avloppsvattenreningsanläggningar med olika metoder. Med hjälp av modellering hoppas projektet på att lära sig hur en kan prediktera lustgasutsläppen.

VA SYD och Sjölunda avloppsreningverk är med på ett hörn med många olika typer utav reningssteg som kan studeras. Högbelastat aktivt slam med fördenitrifikation, högbelastat aktivt slam utan fördenitrifikation (utan bio-P), nitrifierande biobäddar, MBBR med efterdenitrifikation, nitritierande SBR för rejektvattenbehandling, MBBR med nitritation-anammox för rejektvattenbehandling (pilot) och MBBR för Manammox (pilot). Det är dock ännu inte bestämt vilka delar av verket som verkligen kommer att ingå i studien. Jag har dock redan studerat luftemissionerna från SBRen, men dessa studier kan utvecklas, t ex mätte vi aldrig lustgaskoncentrationen i vattenfasen.

Här ser ni Kartik Chandran hålla ett TED-talk.

Förresten, ni följer väl SVUs Daniel Hellströms twitterflöde? 

Bussresa för processnördar

Förra veckan (onsdag-torsdag) var jag och Susanne med och arrangerade en bussresa med fokus på ny avloppsvattenreningsteknik. Det var Gryaab och VA SYD i samarbete med VA-teknik på LTH som inom högskoleklustret VA-teknik Södra som anordnade denna bussresa. Vi besökte fem olika avloppsreningsverk. Varje besök inleddes med en teoretisk presentation av tekniken i fråga av kunnig person. Därefter fick vi höra om drifterfarenheter av personalen på anläggningen och till sist fick vi se anläggningen. Vi var sammanlagt 31 inbjudna personer som hängde med på hela bussresan. Det var mest folk från Gryaab, VA SYD, LTH och Chalmers, men även NSVA, Tekniska verken i Linköping och Käppalaförbundet m fl var representerade.

Första anhalt var Sjölunda avloppsreningsverk där anammox var tekniken som diskuterades. Frank Persson på Chalmers drog teorin, Magnus Christensson på AnoxKaldnes berättade om drifterfarenheter från ANITA Mox på Sjölunda och i Växjö, och om AnoxKaldnes framtida planer för att höja reaktionshastigheterna per volymsenhet ytterligare i ANITA Moxen, och jag berättade om VA SYDs Manammoxpilot på Sjölunda. Vi gick även ut till ANITA Moxen på Sjölunda och piloten. Efter tidig lunch, drog vi över till Danmark och Lundtoftes reningsverk Mᴓlleåverket där vi fick en dragning om membranbioreaktorer (MBRer) utav Per Elberg Jᴓrgensen på DHI. Hans Edmund Petersen berättade sedan om de extremt höga reningskraven som gjorde att MBR blev teknikvalet för Mᴓlleåverket för att klara dessa krav. Läs mer om verket här!

Tyvärr ingen bild på membranen på Mᴓlleåverke, men här ser ni en bassäng med 10 g SS/l. Inte för att det syns...

Efter incheckning på hotellet i Vedbæk vid femsnåret, så fick höra om den termiska förhydrolysmetoden CAMBI utav Mikael Runesson från Process & Industriteknik i en konferenslokal på hotellet. Därefter var det middag och häng i baren med trevliga branschkollegor!

Dag 2 inleddes tidigt med buss från hotellet kl. 07:30 med fortsättning av temablocket Termisk förhydrolys på Hillerᴓds avloppsreningsverk med ett föredrag av Åsa Davidsson från LTH som även inkluderade en kortare genomgång utav andra förbehandlingsmetoder. Därefter prata Krüger om sin termiska förhydrolysmetod, Exelys, som till skillnad från CAMBI är en kontinuerlig metod. Peter Underlin i Hillerᴓd visade sig deras Exelys-pilot (fullskala) som nu är tagen ur drift.

Exelys-piloten var rätt stor!

Därefter drog vi snabbt över sundet via färja och tog oss upp till Klippan för att prata om IFAS (Integrated Fixed-film Activated Sludge). Klippan har en sådan sedan tidigt 2000-tal, och Magnus Christensson från AnoxKaldnes inledde med teorin kring IFAS och historiken bakom Klippans Hybas-installation. Klippans VA-chef Börje Andersson talade också en del om anläggningen och visade oss sedan den.

Sista anhalt var VIVAB i Falkenberg med tema granuler. VIVAB driftar en BIOPAQ IC, anaerob behandling med granuler, för behandling av processavloppsvatten från Carlsbergsbryggeriet i Falkenberg. Förutom ett besök vid anläggningen fick vi höra om granulteorin utav Britt-Marie Wilén från Chalmers, som visserligen mest har jobbat med aeroba granulära processer, och om drifterfarenheter/problem med anläggningen i Falkenberg.

Ett av mycket få granulärbaserad industriavloppsreningsverk i Sverige, BIOPAQ IC i Falkenberg.

Måhända en liten upprabbling ovan. Det var ett kul event. Initiellt tänkte vi fylla en buss på 50 pers, men vi insåg snabbt att det skulle bli problem med plats på vissa ställen då inte så stora konferenslokaler finns tillgängliga på reningsverken. Dock blir det problem med studiebesök om man är för många. Otroligt nog klaffade alla tider, så de som inte hoppade av i Falkenberg för vidare resa till t ex Göteborg, kom planenligt till Malmö kl. 19:00. Vi hade dessutom ett quiz på bussen, delade rum med varandra, alla köttätare uppgraderas till vegetarianer, vegetarianer till veganer och naturligtvis hade vi det mycket trevligt och alla knöt vi nya kontakter.

Tack för alla intressanta diskussioner kära branschkollegor! Andra dagen tappade jag dock rösten på grund av att en långdragen förkylning då hade flyttat sig till min hals. Ändå skulle jag prata i den där micken i bussen…

Nya doktorsavhandlingar

Vill bara snabbt tipsa om två doktorsavhandlingar

Robert Almstrand (Göteborgs universitet, 2012):  Biofilms in nitrogen removal - bacteria population dynamics and spatial distribution

Mari-Karoliina Henriikka Winkler (Delft University of Technology, 2012): Magic granules

och ett exjobb

Fei Cui (Delft University of Technology, 2012): Cold CANON: anammox at low temperatures

som alla finns på nätet.

Annars är det bygget av Manammoxpiloten på Sjölunda som jag har fullt upp med. VA-mässan blev det inget av för mig, men Susanne har minsann varit i Sydkorea på IWA-konferensen i Busan, och det får vi snart höra mer om. Sedan två månader tillbaka är jag vegan. Mer om det senare också.

Ammoniakoxidation och ammoniakhämning

Nitrifikationsprocessen består av två delprocesser, ammoniumoxidation och nitritoxidation. De mikroorganismer som genomför ammoniumoxidationen brukar kallas ammoniumoxiderare eller på engelska ammonia-oxidising bacteria (AOB) eller ammonia-oxidising archaea (AOA). De sistnämnda nyupptäckta ammoniumoxiderarna är alltså inte bakterier utan arkéer, men har, vad jag vet om, inte hittats på avloppsreningsverk ännu. Som ni märker är de engelska benämningarna ammonia-oxidising och inte ammonium-oxidising. Skälet till detta är att ammoniak (NH₃) anses vara det egentliga substratet för ammoniumoxiderarna. Ammoniak står i jämvikt med ammonium, och dess koncentration kan beräknas om pH, temperatur och ammoniumkoncentrationen är känd. På svenska borde vi alltså använda ammoniakoxiderare. Googlar man ammoniakoxiderare får en enbart en sökträff!

Ammoniak hämmar både ammoniakoxiderare och nitritoxiderare, men ammoniakoxiderare tål betydligt högre koncentrationer än nitritoxiderarna. Nyligen uppmärksammade Jaroszynski et al. (2011) att även anammoxbakterierna påverkas negativt av ammoniaken. Anammox står för den delen för anaerobic ammonium oxidation, men ofta skrivs det anaerobic ammonia-oxidising bacteria i litteraturen, och troligen är ammoniaken även substratet för anammoxbakterierna. Anammoxbakterierna är alltså också AOB, d v s på engelska bör man skriva aerobic AOB (aerAOB) och anaerobic AOB (anAOB). 

Nitritoxiderarna och dess substrat salpetersyrlighet (HNO₂) diskuterar vi en annan gång….

"Don't reject the idea of treating reject water"

Nu i veckan (7-8:e) var jag på ett tvådagarsseminarium om rejektvattenbehandling vid framför allt kommunala avloppsreningsverk. Det var den tredje träffen för det svensk-danska och numera även norska rejektvattennätverket. Seminariet på Syvab år 2009, följdes i år upp av Gryaabs arrangörsskap där Ryaverkets lokaler utnyttjades. Seminariet lockade i år rekordmånga (45 st), dock var Gryaabs deltagande personal flertalig (9 st) och antalet inbjudna företag/leverantörer (5 st) var fler än tidigare. Totalt 14 olika kommunala verksamheter och tre universitet/högskolor var närvarande.

Seminariet inkluderade många tekniker och processlösningar. Kommunala drifterfarenheter av SBR med nitrifikation-denitrifikation (Norrköping) och SHARON (Linköping) blandades med företag som beskrev sina deammonifikationslösningar (deammonifikation = nitritation-anammox) ANAMMOX (Paques), DeAmmon (Purac) , DEMON (Grontmij) och ANITA Mox (AnoxKaldnes) vilka alla finns i fullskalaanläggningar. Dessutom kände vi på mikrobiella bränsleceller och kemiska metoder vid rejektvattenbehandling. Vi fick också höra med om vad Chalmers och KTH samarbetar med inom ett SVU-Formas-projekt samt vilka erfarenheter Chalmers har gällande granuler. Paques berättade också mer om sina pilotstudier med deammonifikation i huvudströmmen som de gör tillsammans med Delft University, Radboud Univrsity Nimejmegen och Waterboard Hollandse Delta. Tim Hülsen på Paques poängterade dock att det är Waterboarden som driftar anläggningen. Resultat från dessa försök som pågår i två år väntas släppas i augusti nästa år.

På eftermiddagen andra dagen utmanades deltagarna tillsammans i olika grupper med att försöka lösa Gryaabs framtida frågeställning gällande utökade kvävekrav. Vad ska de satsa på? Huvudströmslösningar eller separat rejektvattenbehandling och i så fall vilken metod? Seminariet var lyckat och höll hög klass tyckte jag.   

Som vanligt var också VA SYD (via mig) och LTH via Jes la Cour Jansen medarrangörer, men det stora jobbet som huvudarrangör har Gryaab med Susanne Tumlin i spetsen haft.

PS. Titeln är inspirerad ifrån Janus & van der Roests artikel från 1997.