Inget köttfritt NORDIWA 2013

Igår började den trettonde Nordiska avloppskonferensen (NORDIWA 2013). Detta år hålls konferensen i Malmö. Gott!  327 personer är anmälda, och det är rekord för NORDIWA. Konferensen pågår tills på torsdag då eftermiddagen innebär studiebesök, bl a till Sjölunda avloppsreningsverk.

Efter lunch påbörjades konferensen med ett par keynote speak och därefter kom två sessioner som behandlade klimatpåverkan och -anpassning respektive managementfrågor. På kvällen var det först en ”workshop” om innovation inom vattensektorn och därefter en mottagning på Malmös rådhus med buffé och utdelning av Peter Stahres stipendium. Tyvärr uppfattade jag inte namnet på den norska som fick stipendiet i år.

Dagen handlade mycket om dagvattenhantering. Översvämningar vid kraftiga regn kostar mycket för samhället. Lyfta upp vattnet i dagen och fördröja kräver gemensam planering av många aktörer. Krav på rening av dagvattnet kommer att ställa många nya krav på utformning av lösningarna. VA SYD bekände bristande underhåll av sina dagvattenlösningar, via Kristina Hall och Marianne Beckman, som visade upp exempel på igenväxta dammar. Bra att någon erkänner och kommer till insikt om att bristande underhåll råder hos sin verksamhet, VA SYD är nog inte ensamma om det!!

Svenskt Vattens avgående VD, Lena Söderberg, var en av flera som hälsade konferensdeltagarna välkomna igår. 

Hallvard Ødegaard var en av de inbjudna talarna, och han gjorde det bra som vanligt. Han hade gjort en intressant genomgång och jämförelse av avloppsvattenhantering i de nordiska länderna.  Överraskande siffror:

·         10 m ledningsnät/person var en siffra som gällde i alla länder

·         52 % av avloppsslammet i Danmark går till jordbruket, jag trodde de brände mycket av sitt slam, men det är väl bara de stora verken i Köpenhamn som gör det då.

Ødegaard höll också ett mycket intressant föredrag om innovation på innovationsworkshopen. Bl a berättade han att entusiasm är viktigare än pengar för få fram en innovation. Lite komiskt var att Svenskt Vattens Daniel Hellström påpekade i efterhand att Vinnova har pengar över som de vill bli av med.  Använd dem till annat om det inte finns idéer säger jag, satsa pengarna på att utbilda ingenjörer vetja! Ødegaard påpekade också att en innovation inte föds av enskilda personer utan av samarbeten, att innovation står för ”a primarily conceptual change” och att acceptansen för risktagande är en förutsättning för att bra idéer ska kunna slå igenom.

Vidare berättade Mari från Viikinmäki avloppsreningsverk i Helsingfors att deras kontinuerliga mätningar av lustgasemissioner under ett år från verket , som är insprängt i verket, hade avslöjat utsläpp som motsvarar 2,7 % av inkommande mängd kväve. Dock blev det ingen djuplodande analys/korrelation med driftdata presenterad, kommer det senare tro? De har i a f köpt in en FTIR-mätare så de mäter kontinuerligt utsläppen, så troligen får vi se mer resultat framöver.

IWA:s Tom Williams (Programmes Director) var också en av de inledande talarna. Han berättade om IWA:s organisation/verksamhet och de möjligheter alla inom vattensektorn har inom IWA:s verksamhet. Det var ett nyttigt föredrag tycker jag!

Trist med första dagen var dock att det bl a oxkött serverades på kvällens mottagning. Det lilla upprop om ett Köttfritt NORDIWA2013 som vi fick 38 personer att skriva på (varav de allra flesta är på plats på konferensen) lyckades alltså inte. Fisk serverades till lunch, vilket ju också är kött. VA-branschen kan inte prata om hållbarhet om den serverar kött på sin events. Det är inte trovärdigt. Vi kan ändå glädjas åt att Danmark meddelade härom veckan att de rekommenderar sina medborgare att minska sin köttkonsumtion.
 

VA-verken! Kommunicera de verkliga problemen - varmvattenförbrukning, köttkonsumtion och slängd mat

VA-verken borde inrikta sin externa kommunikation på de mest betydelsefulla VA-relaterade resurs- och exergislösande aktiviteterna: varmvattenförbrukningen, köttkonsumtionen och den slängda maten!

I hela VA-systemet åtgår mest energi åt att värma vårt dricksvatten till varmvatten. Uppvärmningen av vattnet kräver ca 14 gånger mer energi än driften utav hela vår VA-anläggning (Olsson 2009; Hofman et al., 2011). Idag sker mycket extern kommunikation gällande biogasproduktionen vid våra VA-anläggningar och utav vårt matavfall. Det bör då påpekas att vår biogasproduktion vid avloppsreningsverken inte ens täcker energibehovet vid våra verk (i de allra, allra flesta fall idag) och att rötningen av matavfallet ger en mindre mängd biogas än vad som redan produceras vid reningsverken. Dock kan en minskning utav varmvattenanvändningen ge en betydligt snabbare, effektivare och större minskning utav energianvändningen i samhället.

Köttkonsumtionen har ökat med över 40 % sedan år 1990 i Sverige. Proteininnehållet i kött är högt och proteiner innehåller mycket kväve. Proteinkonsumtionen går alltså hand i hand med köttkonsumtionen och proteinkonsumtionen har ökat med nästan 30 % sedan år 1980. Mer kväve till reningsverken innebär högre energianvändning och ökade kostnader. Det sistnämnda beror inte bara p g a ökade driftkostnader (p g a mer behov utav elenergi och extern kolkälla) utan också högre investeringskostnader då hårdare kvävekrav och ökade belastningar kommer att innebära större volymbehov. De ökade driftkostnaderna för Sjölunda avloppsreningsverk i Malmö uppskattas till 3,2-6,8 miljoner kronor per år på grund av den ökade proteinkonsumtionen sedan 1980. Köttproduktion innebär även att foder behöver produceras. Ca 60 % utav svensk jordbruksmark åtgår till foderproduktion. Ca 24 % av fosforläckaget till vatten i Sverige och 50 % utav kväveläckaget till Östersjön från Sverige kommer från jordbruket, vilket ska jämföras med 17 % respektive 28 % från avloppsreningsverk och enskilda avlopp. Det bör påpekas att det går åt ca 50 % mer jordbruksmark, eller ca 100 % mer markanvändning om betesmarker inkluderas, för köttätarkost jämfört med vegansk kost. Minskar köttkonsumtionen minskar alltså övergödningen utav Östersjön. Det är också bra att veta att nästan hälften (44 %) av köttet som konsumeras i Sverige importeras från andra länder, eftersom detta kött är billigt, ofta på grund av mycket sämre miljökrav i köttproduktionen. Importen utav mat och foder är en kadmiumkälla som inte är utredd, vilket är oroväckande då konstgödsel som har lägre kadmiuminnehåll än konstgödseln som används i andra länder gör. Cirka 50 % av fosforn som flödar in i Sverige kommer från importerad mat och foder. Minskad köttkonsumtion kan därför också innebära mindre kadmium i vår jordbruksmark och i vår mat. Köttproduktionen står för ca 18 % utav växthusgasutsläppen i världen, orsakar som skrivet övergödning, men sprider också antibiotika och andra miljögifter i vår miljö samt en för hög köttkonsumtion är heller inte hälsosamt för människokroppen.

Slängd mat innebär övergödning i onödan, onödig import av kadmium, onödig användning av fossila bränslen och onödiga växthusgasutsläpp från åkrar. Återutnyttjandet av den energi som kvarstår i maten ska självklart utnyttjas, via t ex biogasproduktion. Men den energi som kan återutnyttjas är oerhört liten jämfört med den energi som har konsumerats för att producera maten. Flera med mig tycker att VA-verken och avfallsbolagen kommunicerar allt för lite att vi ska minska mängden slängd mat och att allt för mycket fokus ligger på att vi ska återutnyttja energin i matavfallet. Ibland kan det till och med gå så långt att verkar vara bra att köra bil med biogas, det vill säga att det kan tolkas som att det går att köra mer bil, när vi i själva verket måste minska alla transporter i vårt samhälle.

Alltså, VA-verken, mässa för minskad varmvattenanvändning, minskad köttkonsumtion och minskad mängd slängd mat!!

Årets julklappstips är som vanligt en bok, eller snarare två böcker, Myten om maskinen av Alf Hornborg och All I want for Christmas is planekonomi av Sara Granér.