Twittrande VA-folk

Jag började blogga i maj 2009 på VA SYDs blogg (som numera inte uppdateras, sedan dec 2011). Water, Energy and Climate drog jag igång i oktober 2011 för att t ex kunna skriva lite mer privata inlägg som t ex "The Age of Stupid, the Age of Ignorance, the Age of Cheap Oil". Jag började twittra i januari i år som @DrKolfot, med bl a inlägg på #SjölundaWWTP.

Twitter i avloppsvattenreningssammanhang stötte jag för första gången på på min sista (?) konferens dit jag flög, WEF/IWA:s Nutrient Management and Recovery i Miami 2011, där förresten de första idéerna om Manammox dök upp i mitt huvud. På denna konferens hade de särskilda Twittersessioner, där en skulle twittra frågor till föredragshållarna. Man såg de äldre snubbarna som Glen Daigger, James Barnard, Mark van Loosdrecht och andra m fl fippla med mobilerna. Dock verkar det som att Daigger och Barnard la ner Twitter därefter. Internationellt följer jag nu Mark van Loosdrecht, Kartik Chandran, Andrew Shaw, Mike Jetten och Marthe de Graaff. Ulf Thysell, VD för NSVA, pratade om sociala medier på ett VA-teknik Södra-seminarium för ngt år sedan (2012?). Han menade på att det var Twitter som gällde. Jag menade på att han skulle börja blogga!

För kanske ett år sedan började jag följa Daniel Hellströms twitterflöde på SVU:s hemsida, och i januari i år startade jag mitt egna konto, och började då följa andra svenska VA-folk. Det finns inte så många som twittrar, men de som är aktiva som jag följer, förutom Hellström, är bl a Mats Johansson på Ecoolop, Magnus Arnell på Urban Water, Anders Finnson och Peter Sörngård på Svenskt Vatten, flera VA-bolag och föreningar. Sen kan man ju följa de flesta politiker, artister, föreningar osv också naturligtvis. Två av mina favoriter är naturligtvis Emil Jensen och Stefan Sundström, vilka skriver mkt bra och fina tankar.

 

Nitrospira for lunch

De nitritoxiderande bakterierna (NOB), och måhända dito arkéer om det nu finns några, vill vi inte ha på avloppsreningsverken. Då kan en bli deprimerad om en läser en av Mari Winklers alla artiklar (2012) (tillhör van Loosdrecht-stallet), som uppmärksammade att NOBer hade tre gånger så hög aktivitet än ammoniakoxiderare (AOB) i de studerade aeroba granulreaktorerna, enligt aktivitetstest, men FISH och qPCR visade också på fler NOBer än AOBer. Teoretiskt ska kvoten mellan AOB/NOB vara kring 0,5 p g a NOBernas lägre yield om de båda bakteriegrupperna håller sig till sin litotrofa livsstil. Winkler et al. (2012) fann en normal kvot i ett konventionellt aktivtslamsystem. Vad kan då vara förklaringen till att NOBerna är så många? NOBerna påvisades rätt långt in i granulen där det förmodligen är väldigt låga syrehalter, dock finns där nitrat. De två hypoteserna i Winkler et al. (2012) är att antingen använder sig NOBerna av sin påvisade möjlighet till organotrof livstil, d v s utnyttja någon organisk kolkälla för att reducera nitrat, den så kallade ”ping-pong effect”, eller så utnyttjar NOBerna den nitrit som bildas utav denitrifierare för att oxidera denna till nitrit igen o s v, den så kallade ”nitrite loop”. Är det detta som kommer att fälla Manammox i biofilmer och granuler tro?

Jag kollade häromdagen igenom programmet för 2^nd Water Research Conference i Singapore 20-23 januari 2013. I session 4 hittade jag en intressant titel på ett föredrag ”Nitrospira for lunch: A novel microbial predator hunts for nitrite-oxidizing bacteria in activated sludge” (Dolinsek et al., från University of Vienna) (Nitrospira är en NOB). Får väl läsa artikeln när den kommer in i Water Research!

Annars kan jag meddela att rejektvattenpiloten i Manammoxprojektet på Sjölunda går fint. Förra veckan var jag på Envisys-seminariets första dag. Mer om det någon annan gång, men jag tyckte att både föredragshållarna och åhörarna var lite sega. Föredragshållarna kunde varit mer entusiastiska och åhörarna kunde ställt fler frågor. Eller så var det jag som var trött? J